Sugar Rush - Julie Burchill

 Kim är femton år och hon kämpar för att få balans i sin tillvaro. Något som inte är det enklaste i en familj med en mamma som mentalt stannat i tonåren, en pappa som för det mesta tycker synd om sig själv och en minst sagt knäpp lillebror.
  När mamman lämnar familjen tvingas Kim att byta skola från privata High till den ökända, kommunala Ravendene. Där träffar hon Sugar, vackra, farliga Sugar. Tillsammans med henne blir Kims liv en hisnande färd mellan djup passion och en kamp för självständighet.

 Denna boken gör mig otroligt...besviken. För jag älskade storyn, handlingen och händelseförloppet, men tyvärr hade den så många dåliga sidor att jag aldrig kommer att rekommendera den till någon.
 Låt mig börja med språket. Det var extremt förvirrande och allmänt konstigt, med annorlunda(fel) ordval och inkorrekt byggda meningar. Ofta var personbeskrivningarna för korta, plus att många personer i boken hade flera smeknamn, som till exempel Zoe/Saint/Clements.
 Det hände också att nya personer dök upp i boken utan vidare och med väldigt odetaljerade personbeskrivingar, om ens något. Då blev jag väldigt förvirrad och det förstörde läsglädjen.
 En annan sak var att på MÅNGA ställen var boken skriven SÅHÄR med alldeles FÖR MÅNGA ord i STORA bokstäver: det var väldigt irriterande för att det blev extremt störande efter ett tag, och för att det förstörde läsrytmen genom att lägga betoning på helt fel ställen.
 Ibland var allt, inte bara personbeskrivingarna, en aning kortfattat och det var svårt att hänga med i allt som hände. Det blev att jag var tvungen att gå tillbaka och läsa ett stycke igen och igen och igen för att jag skulle få en aning om vad som var på gång.
 På många ställen saknades det första eller det sista citationstecknet i ett citat, och det gjorde också att det var jobbigt att läsa för att man fick aldrig upp någon riktig "takt".
 Slutet var inget jag hatade, dock kan jag inte riktigt sätta ord på mina känslor om det. Dels tycker jag att de sista kapitlen var för...avslutande, liksom knöt ihop historien på ett sätt som fick mig att tänka på en snipp-snapp-slut-så-var-sagan-slut-saga. Personligen skulle jag föredra ett lite mer "cliffhanger-slut". Det allra sista i boken var väl lite oväntat men tyvärr alldeles för kortfattat: jag förstår fortfarande inte riktigt vad som hände.

 + bra handling och story.
 – alldeles för många fel—överallt!

/Alice

Mitt perfekta liv - Sarah Dessen

 Det kommer att bli en lång sommar för Macy, som ska arbeta på biblioteket, plugga ordkunskap och kämpa för att vara så perfekt som möjligt  — ivrigt påhejad av sin arbetsnarkoman till mamma. Men oväntade saker händer. Av slump får Macy jobb på en cateringfirma, där hon får nya vänner och lär känna Wes: en otroligt snygg kille med mörkt förflutet. Men till sin förvåning märker Macy att hon kan prata med honom om allt, sina rädslor, sin komplicerade pojkvän, och till och med om sin döda pappa.

 Precis som Dessens tidigare böcker sprider denna en underbar känsla av sommar. Den var också, som de tidigare böckerna, lättläst och tydlig trots bokens längd.
 Boken började bra med flera tillbakablickar som gjorde det enkelt att komma in i handlingen utan förvirring, utan att behöva gå tillbaks och läsa stycken igen. Den fortsatte lika tydlig och enkel genom hela boken, men det gjorde den varken långtråkig eller ointressant - tvärtom. Det gjorde det enkelt att hänga med i handlingen och ägna sig helhjärtat åt det istället för att sitta och fundera på vad författaren menat. En annan sak var att, trots att jag inte kunde känna igen mig i någon av situationerna i boken, kändes allt otroligt angeläget.
 Som slutsats vill jag säga, om du inte tyckt om tidigare Sarah Dessen böcker, kommer du nog inte att tycka om denna. Men är du, som jag, ett fan av hennes verk: läs den!
 + Somrig, bra handling, lättläst
 – Originaltiteln (The Truth About Forever) passar boken bättre än den svenska titeln.

/Alice

LÄS OCKSÅ:   Mycket mer än så  , Sommaren jag blev vacker

Silence – Becca Fitzpatrick

UPDATE: Svensk titel: Noras val
(tack för hjälpen!!)

 Nora vaknar upp en dag i en kyrkogård, utan att minnas något om hur hon kom dit. Tiden som följer spenderar Nora med att försöka att lista ut vad som har hänt henne, hur det kommer sig att hon inte minns flera månader av sitt liv. Och vem är den mystiska pojken som hemsöker hennes drömmar och som hon aldrig kan sluta tänka på?

 Det är svårt att skriva om boken, mest för att jag är rädd att förstöra något. Men iallafall. Låt mig börja med att berätta om något otroligt konstigt: var jag än letar, hittar jag inte den svenska versionen av denna boken. Den verkar inte finnas till salu, den verkar inte ens vara påväg. Jag har sökt igenom alla sidor jag kunnat komma på, men: inget. Så det får bli att jag uppdaterar detta inlägget så fort jag har fått info. Tack så mycket för hjälpen att hitta titeln på svenska!

 Annars, var boken helt fantastisk som vanligt. Början var otroligt bra, med flera välbehövda återblickar – eftersom att det var ett tag sedan del 2 kom ut. Beskrivningarna var skickligt skrivna och allmänt bra och verkliga. Hela boken var väldigt känslofylld, med många blandade känslor, jag hann uppleva både glädje och sorg och allt mittemellan under tiden jag läste. 

 Jag upptäckte att, när jag läste den första boken ur Ängel-serien på engelska, att den är så otroligt mycket bättre på originalspråket! Allt kändes mer logiskt, och bara bättre på alla sätt. Ett av skälen kan ju också vara att Noras val var bättre än de tidigare böckerna i serien, men språket spelar också en stor roll.

 Hela boken var spännande — rakt igenom, på ett eller annat sätt. Jag fastnade direkt och det var otroligt svårt att släppa boken när jag väl börjat läsa. Och precis som jag sagt om tidigare böcker, kändes allt i boken så otroligt verkligt. Det kändes som att nefiler och fallna änglar tillhör vardagen, som om jag hör talas om det varje dag.

 En fantastisk bok – kort och gott.

 + En strålande tolkning av 'Dark Romance'- genren, otroligt bra och spännande.

 – Det är den näst sista boken i en av de bästa serierna jag någonsin läst: slutet är nära...

/Alice

LÄS OCKSÅ: Fallen ängel (del 1) & Förlorad ängel (Del 2)

Flyga högt - Katarina von Bredow

 Det finns koder, regler liksom, över saker man bara inte gör. Som när man kommer ny till klassen. Då handlar det om att inte synas för mycket, vara lagom. Att glida in och bli en i mängden.
 Så gör inte Silja. Hon gör allt tvärtom.
 Vendela är femton år och har precis börjat nian. Hon tycker att det är ganska skönt att vara tillbaka: det står skrivet hur dagarna kommer att bli. Och så får hon träffa Nils, förstås.

 Men den tredje dagen i skolan kommer Silja, en ny tjej i klassen. Hon tar plats och struntar helt i alla oskrivna regler. Hon sitter var hon vill, umgås med vem hon vill -- hon verkar inte ens vilja smälta in i klassen.
 Är hon korkad, trotsig eller urstark? Ingen vet, men sensationen är ett faktum, och plötsligt gäller inte den givna rangordningen. Roller fördelas om och inget är längre självklart.

 I början var jag otroligt tveksam för denna boken. Innan jag läste den var jag hur uppspelt som helst, en ny bok av Katarina von Bredow kommer ju inte varje dag, men när jag läst ett par sidor var det enda jag kunde tänka på Christina Herrströms Tusen gånger starkare. Det var otroligt störande och tanken släppte inte förrän efter de hundra första sidorna: perfekt, där rök en tredjedel av vad som kunde varit superbra.
 En annan sak jag tyckte var att jag satt inte klistrad, som med andra KvB-böcker, och den kändes en aning typisk. Jag kände att jag saknade beskrivningar av huvudpersonen, Vendela. Eftersom att alla andra karaktärer var ordentligt beskrivna kändes det nästan som ett ofrivilligt misstag, som om hon hade glömt det.
 Efter de första hundra sidorna var den dock mycket bättre, och jag njöt av att sträckläsa de resterande tvåhundra. Det var först då jag kunde hitta olikheter från Tusen gånger starkare, och därmed först då jag kunde släppa tankarna från den.
 Det var också då boken skiljde sig mer och mer från tidigare KvB-böcker, först då den inte kändes lika typisk och uttjatad.
 En sak jag verkligen tyckte om var hur, när någon kom med en romantisk kommentar, personen som pratat var så nervös att repliken förstördes helt och bara blev pinsam. Det gjorde boken mer underhållande än hennes tidigare böcker.
 + Mer underhållande än KvB's tidigare böcker ...
 - Väldigt lik Tusen gånger starkare de första hundra sidorna


LÄS OCKSÅ: Tusen gånger starkare - Christina Herrström

/Alice

Deadly little secret - Laurie Faria Stolare

 16-åriga Camelia levde ett någorlunda normalt liv, fram tills för tre månader sedan, när en mystisk kille räddade henne från att bli påkörd av en bil. När den mystiske killen, Ben, börjar på hennes skola förändras allt.
 Ryktet säger att han dödade sin förra flickvän, och Ben blir genast utfryst av alla på skolam. Förutom av Cameila. Trots ryktena känner Camelia sig dragen till honom ... och hans beröring. Men efter ett tag får Camelia konstiga brev och anonyma telefonsamtal. Ben hävdar att hon är i fara, men kan hon lita på honom? Hon vet att han döljer något ... men han är inte det enda med en hemlighet.

 I början verkade boken som ännu en version av Twilght-gone-new, och jag var väldigt nära att lägga ner den. Men, det gjorde jag inte, och ett par kapitel in i boken så kändes det som att det var värt det. Det var några tillfällen där jag suckade högt och tänkte NEJ NEJ NEJ, men sen gick det över och jag tyckte om den igen.
 Det bästa var spänningen mot slutet, Laurie förklarade allting väldigt bra och man kunde verkligen leva sig in i hennes förklaringar och man kände sig lika utsatt som Camelia. Jag älskade hur den följde mönstret av deckare att den börjar lagom intressant och sedan trappades det upp mer och mer tills det nästan tippade över.. och så släppte det.
 Dock kändes slutet ganska så avslutande, trots att det stod 'läs nästa bok, Deadly little lies' kände jag inget stort behov av det, för jag var nöjd med vad som skett.
 + Spänningen
 - Twilight-gone-new

/Alice

Modellsommar - Paulina Porizkova

 Jirina Radovanovicova är en femtonårig svensk tjej, vars invecklade namn passar ihop med hennes invecklade värld med sina kommunistföräldrar och som skolans mobboffer. Till hennes stora förvåning och glädje och klasskompisarnas förtret blir hon utvald av en modellagentur att arbeta i Paris över sommaren. Hon får bo hos modellagenturens ägare, där hon ständigt blir utsatt för kroppsmätning och spydiga modellkollegor.

 Detta är inte en bok jag nyss läst, men mina tankar hamnar väldigt ofta där. Jag vet inte varför, men väldigt ofta kommer jag på mig själv att tänka på någon del av Modellsommar, ett citat eller någon känsla jag fått när jag läst.
 Den var så himla bra! Jag älskar hur det är en f.d. supermodell som skrivit boken, så hon vet verkligen vad hon pratar om. Handlingen är underbar, allt är väldigt bra beskrivet, känslorna liksom smittar av sig; jag kommer ihåg en viss del av boken då jag satt och skuttade av lycka.
 Dock är språket lite konstigt, eller snarare ordvalen. Jag kunde se lite "fel" i meningsbyggnaden, och på vissa ställen var det väldigt konstigt, nästan dåligt, beskrivet. Vissa delar var väldigt sega, som början kommer jag ihåg att jag tyckte var så seg att jag tänkte lägga undan boken. Och det gjorde jag också, en gång, men sen började jag läsa den på nytt, och när jag kommit förbi den första sega delen var jag fast - jag ångrade mig aldrig.
 Tankarna går till: Varför? Varför kan jag inte sluta tänka på boken trots att jag kan komma på så mycket negativt? Det jag tror är skälet är hur den berättar om baksidan av del glamourösa modellivet, hur oglamouröst och hemskt det kan vara, hur modellerna är helt pank, hur dom tävlar mot varandra i jakten på jobb...
 En sista sak: Läs den. Det är absolut en bok man kommer ihåg.

 + Bra, realistisk, speglar den verkliga modellvärlden ...
 - Seg, konstiga meningar, ibland dåligt beskrivet ...

/Alice

Sex veckor - Kate Cann

 När Chloe ser Davinia för första gången blir hon som besatt. Davinia är allt Chloe någonsin önskat vara, och mer. Hon är snygg, självsäker och rik. När Chloe blir medbjuden till Davinias "trista" familjesemester på en paradisö i Malta blir hon självklart överlycklig. Men hur väl känner de två tjejerna varandra egentligen? Snart upptäcker Chloe att hennes bästa vän är någon annan än hon trott...

 Ibland är det väldigt svårt att sätta ord på vad man tycker om en bok, och detta är ett bra exempel på det. Den var ganska bra ibland, men jag njöt inte alltid av handlingen. Den var ganska seg, och ibland en aning ointressant. Trots det var den bra i omgångar, och då gillade jag den verkligen.

 Jag tyckte bättre om den sista delen än den första, inte bara för vad som hände då, utan också för hur författaren uttryckte sig och av något skäl upplevde jag språket annorlunda då...

 Tyvärr kan jag inte uttrycka mig bättre än såhär om boken, jag tycker att om handlingen låter intressant för dig, ska du läsa boken och forma din egen uppfattning.

 + Bra ibland, bra sista del, lagom underhållande, lätt att läsa ...

 - Ointressant ibland, lite seg, mindre bra första del ...

/Alice

Mina hemligheter - Sophie Kinsella

 Emma Corrigan är en helt vanlig tjej. Hon drömmer om att bli befordrad på jobbet, få roligare arvetsuppgifter, högre lön och högre status. Och så har hon sina hemligheter, hur hon blev av med oskulden, och när, att hon förfalskat ett betyg i sitt CV och att hon avskyr stringtrosor. Hemligheter som hon inte vill dela med någon.
 Men ödet vill annorlunda. På ett flyg till London avslöjar hon alla sina hemligheter till en främling. En främling som hon råkar möta i andra sammanhang...

 Jag njöt verkligen av Mina hemligheter! Den var väldigt bra och mysig, samtidigt som den  var otroligt rolig och pinsam. Jag upplevde aldrig boken långtråkig, det hände nya saker hela tiden. Den kändes inte heller särskilt uppenbar, det dök upp nya, oväntade saker hela tiden.
 Det är en väldigt bra feelgood-bok, som passar för alla åldrar och som är perfekt att ligga och läsa en solig dag på stranden.
 Jag har en känsla som säger att den inte passar killar, men jag vet inte. Det att den innehöll så mycket romantik och tjejproblem gjorde att jag tycker att det är en perfekt tjejbok, men jag skulle känna mig elak om jag satte den i händerna på en kille...

 + mysig, rolig, lättläst, tjejig.
 - inte någon för dig som letar efter en djup, "tänkig" bok.

LÄS OCKSÅ: Bridget Jones dagbok - Helen Fielding

/Alice

Persikosommar - Jodi Lynn Anderson

Murphy, Leeda och Birdie är tre helt olika sextonåringar som bor i samma stad i Georgina, Usa. När de blir tvugna att sommarjobba tillsammans, på Birdies familjs persikoodling, lär de motvilligt känna varandra. Stämningen mellan tjejerna är inte särskilt positiv i början, men ändras efter en tid tillsammans. Det uppkommer en vänskap som ingen av dem någonsin har upplevt tidigare.

En typisk tjejtonårings-bok. Kärlek, vänskap, skratt och gråt i en kompott bildar, en ganska lättläst, (återigen) typisk, men helt okej bok!
Man känner ju igen det mesta från andra, linkande, böcker, men det är klart - alla har ju sin egenhet, jag har ju inte läst en bok som utspelar sig på en persikoodling förut t.ex.
Boken var ändå bra, jag tyckte om att läsa den. Men ändå inte fantastisk.
Jag kan rekommendera den om du är sugen på att läsa just en sådan här bok, (för det blir man ju också ibland), om kärlek - och vänskapsproblem. men om du är ute efter något ganska djupt, är inte detta det ultimata valet.

+ Själv brukar jag tycka om när man kan känna igen sig i en bok, och det är nog ganska lätt att göra i den här, eftersom den handlar om tre så olika personer.
- inte nytänkande precis.

(Läs även Och sedan kom hösten och Ett år senare, Det ska jag göra!)

//Felicia

Kär i kärleken - Lina Forss

 Timotej af Lilja har allt: pengar, kläder, en egen våning i Chelsea. Hon har kompisar som lyssnar och killar som flirtar. Men är Timmy kär i Måns, Wille, Paul eller John? Eller är hon bara kär i kärleken?

 När jag hörde om boken var jag väldigt skeptisk, och det blev inte bättre när jag läst på baksidan och sett dess trailer, så mina förväntningar var låga. Och det var bra, annars skulle jag blivit besviken. För visst, den var faktiskt bra, handlingen och så. Men den var så sjukt seg, det tog mig en hel vecka att läsa ut den, och den är inte lång. Grejen är att den är ju ganska lättläst, men det var något som gjorde att jag läste den väldigt långsamt, och den var liksom tröttsam, så vanligtvis somnade jag efter ett kapitel eller två.
 Men, det är nog bättre för tjejer som gillar sådana här böcker. För om man fastnat för texten på baksidan så är den nog jättebra..
 Okej, nu ska jag inte vara så negativ, för jag vet själv att jag njöt av att läsa den ibland. Den var mysig på sina ställen, och den smittade känslor, så när Timmy var glad, var jag glad...
 + Den är nog bra om man fastnat för baksidetexten, mysig, känslosmittare
 - Seg

/Alice

Min pappa är snäll och min mamma är utlänning - Emmy Abrahamsson

 Alicja har precis flyttat från Stockholm till Skåne tillsammans med sin mamma och pappa. Det hade kunnat gå bra om inte Alicjas mamma var så himla polsk. Hon tvingar i Alicjas kompisar soppa på sönderkokta grönsaker (potatis? sockerbeta? lök?) med något kött (fläsk? kyckling? människa?) och smugglar sprit av kontakter hon fått på sitt jobb hos polisen.
 Till råga på allt flyttar Alicjas mammas storrökande kusin in med sin dotter (som är läskigt lik en viss mupp) och tvingar Alicja att följa med till Vadstena för att se Påven.
 Varför kunde dom inte åka till Björn Skifs, som en vanlig, svensk familj?

 När jag läste texten om boken på Bokus tyckte jag att den verkade jättebra, men när jag lästa texten på baksidan av boken sänktes mina förhoppningar en aning. Där lät det som att den var för åldern 9-12, högst. Men jag läste den ändå, och efter första kapitlet förstod jag att jag hade hittat rätt, den var perfekt för min åldersgrupp.
 Den var rolig, men mest mysig. Jag skrattade aldrig högt (tyvärr) men fnissade ett par gånger. Dock var min starkaste känsla av boken ganska låg, det vara bara jobbigt ibland, för jag kunde förutse hur den skulle sluta.. Därför läste jag snabbt ut den, men inte för att jag sträckläste hela nätterna, mest för att jag kunde med att läsa snabbt utan att missa en enda grej. Det är en typisk ungdomsbok för tjejer, mer behöver jag inte säga.
 + Rolig, mysig, ganska lättläst
 - Lite jobbig, förutsägbar

/Alice

Afrodite och ödet - Ritta Jacobsson

 Det är höst och Ditte har börjat nian. Uttagningen till skollaget har gjort Ditte till lagets enda tjej. Visst är hon bättre än de flesta av killarna, men det är inget de vågar erkänna. Samtidigt börjar Anton i Dittes klass, och han är inte bara snygg och charmig, han har vunnit skolmästerskapen i innebandy med sin förra skola. Snart går snacket om att Anton ska ta Dittes plats i laget, och allt fler lagkamrater vänds mot henne. Facebookgrupper startas och rykten sprids likt vinden.
 Den nya idrottsläraren Ted försöker stötta Ditte, men han har själv fullt upp i en härva av spelmissbruk och lån...

 En Afrodite-bok kan aldrig bli fel! Jag har läst dem sedan den första kom ut(detta är del 6), och aldrig blivit besviken; ingen skillnad denna gången. Jag sträckläste varje gång jag hade chansen och låg uppe länge på kvällarna och bara läste. När boken helt plötsligt tog slut igår kväll hade jag både skrattat, gråtit och blivit rädd.
 Vad som är så bra med Afrodite-böckerna är att det är ungdoms-deckare, anpassade till tjejer, och det har jag inte hittat fler av. Att Ritta Jacobsson är en så bra författare är bara ett plus! En annan sak jag älskar, det är att framsidan har något med boken att göra, den visar en händelse i boken! Varje gång jag läser en Afrodite-bok väntar jag till just den biten som blivit fångad på framsidan och beundrar. Det finns inte mycket mer att säga om boken, mer än läs den!
 + En ungdoms-deckare för tjejer, spännande, allmänt bra ...
 - Det lite orealistiskt ibland, kanske...

/Alice

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag - Sara Ohlsson

 Jag inser att jag legat naken och tätt intill, varm och yrvaket glad. Och medan jag fnissat av hans kittlande andedräkt har han tänkt att han inte längre vill.

 Olivia är dumpad. John vill inte längre vara ihop och hon fattar inte hur hon ska kunna överleva ensam. Vem är hon utan John, utan det perfekta förhållandet? Är hon verkligen en sån som bara kysser den hon älskar? Eller är det så enkelt som Danijel säger att man ska skratta när man är glad, skrika när man är arg och ligga när man är kåt?

 Åh, vad jag älskar sådana här böcker! Inte just handlingen, men sättet den är skriven, sättet den är uppdelad, ALLT! Det är något speciellt med Gilla-böckers böcker, alla är så lika, men ändå olika. Gillade du Här ligger jag och blöder? Då kommer du att älska Jag är tyvärr död och kan inte komma till solan idag!

 Alltså, handlingen är kanske inte den bästa när man tänker efter, den har ju typ ingen handling, om man säger så... Jag menar, om någon skulle fråga mig vad den handlar om skulle jag inte kunna svara. Men ändå. Den var jättebra.

 Jag kommer absolut att tipsa folk om den, har redan gjort, men det gäller att hålla sig till åldersgruppen 15+, är man yngre kan boken tas fel och allt blir fel.

 Men, sista ord: Jättebra och sjukt läsvärd!

 + Sättet den är skriven

 - Den har ingen riktig handling

/Alice

LÄS OCKSÅ: Här ligger jag och blöder - Jenny Jägerfeld

Förgiftade äpplens klubb - Lily Archer

 Vad ska man göra när ens styvmor är världens vitaste brud, som är helt insnöad på yoga, indisk religion och pingviner? Eller om hon är psykopat som inte bryr sig om annat än sin skådespelarkarriär? Eller om hon är gravid och vill att man ska hoppa av skolan för att ta hand om barnen?
 Reena, Alice och Molly är olyckssystrar som finner varandra på internatsskolan de går på med en sak gemensamt - en galen styvmor.
 Tillsammans skapar de gruppen 'De förgiftade äpplena', och de kommer på planer för att få hämnd på de elaka styvmödrarna.

 Visst låter inte texten särskilt lockande, iallafall var det vad jag tänkte, men jag hade hört bra om den och läste den ändå, och det ångrar jag inte. Min åsikt om texten var att den verkade väldigt tjejig och barnslig, men jag skulle inte heller förklarat den bättre själv.
 Okej, den var tjejig. Men i rätt mängd. På något punkt kom jag att tänka att det var så typiskt tjejböcker, åh, det skulle aldrig hända på riktigt (och jag vet att jag inte är ensam om att ha haft den känslan). Men annars var den bara allmänt bra och underhållande.
 Jag gillade sättet Lily hade delat upp kapitlen, att det var olika som berättade varje kapitel, och att man fick läsa samma händelse ur olika personers synvinklar.
 Boken var ganska lättläst, det gick väldigt snabbt att tugga sig igenom 300 sidor. Den var - tro det eller ej - svår att släppa när man väl börjat läsa, och när jag hade 20 sidor kvar kändes det onödigt att läsa resten nästa dag, så det tog snabbt slut.
 Dock hoppas jag absolut inte på en uppföljare, visst var den bra, men det skulle bli uttjatat med en bok till.
 + Tjejig, men inte för tjejig , rolig , glädjespridare
 - Lite typisk ibland ...

/Alice