I tjugo år får vi följa Dexter och Emma den 15 juli, då deras vägar tillfälligt korsas genom åren. Vi får följa dem genom skratt och tårar, gräl och möjligheter som går till spillo, och genom en unik vänskap som lever för alltid.
Oj, det här är svårt. Jag vet inte ens vad jag tycker om filmen än. Den var förvirrande, men ändå ganska fin och romantisk. Det jag aldrig förstod under de två timmarna i biomörkret var varför allt hände den 15 juli. Visst, det var någon speciell dag, så långt fattade jag, men sen? Jag uppfattade aldrig namnet på dagen, det var nog något kyrkligt, men jag tror ärligt talat inte att det skulle hjälpa mig.
Först till det bra: den var mysig och fin, jag gillade den komplicerade kärlekshistorian, jag gillade till och med att den var väldigt förutsägbar och hur man hela tiden väntade på att en viss sak skulle hända. En väldigt bra sak var att eftersom att man fick se en dag varje år, missade man ganska mycket, men dom sydde in det i konversationerna så att det lät som att det kom naturligt. Det blev inte sådär konstigt som ”Åh, kom du ihåg, när den och den dog i år?”…
Nu till det dåliga: den var sjukt förvirrande, jättekonstig och den otroligt oväntade vändningen runt 2005 förstörde nästan.
+ Fin, komplicerad kärlekshistoria
- Förvirrande, konstig m.m.
REGI: Lone Scherfig
MED: Jim Sturgess, Anne Hathaway m.fl.
/Alice
/Alice
Läser precis boken och kan hålla med om att den är mysig till och från men något förvirrande... Tror jag skulle tycka samma som du vad gäller filmen.
SvaraRaderaKram // Emmma
Läste precis den här boken och vill verkligen se filmen!
SvaraRaderaHar precis anordnat ett bokbyte på min nya blogg. Var gärna med eller sprid ryktet vidare till andra bokslukare!
Den boken vill jag läsa, har beställt den men den har inte dykt upp i brevlådan än. Sen när jag har läst den, då ska jag se filmen :P :)
SvaraRadera