Eld – Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

DEL TVÅ I ENGELSFORS-TRIOLOGIN.
LÄS OM DEL ETT, CIRKELN HÄR

 De utvalda ska börja andra året på gymnasiet efter en lång sommar där de bara gått och väntat på demonernas nästa drag. Men när hotet dyker upp kommer det från ett håll de aldrig förutsett. Med tiden blir det alltmer uppenbart att något står väldigt fel till i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet, döda möter de levande. De Utvalda knyts allt tätare och blir påminda om att inte ens magi kan lindra olycklig kärlek eller laga ett krossat hjärta.

 Åh, jag har längtat efter denna bok så länge. Det var mer än ett år sedan jag läste ut cirkeln nu, så det var på tiden att Eld hamnade i min brevlåda. Och nu, när jag läst ut del två, kan jag knappt bärga mig tills del 3 kommer ut, när det nu händer.
 I början av boken var jag inte så charmad, dock. Den var aldrig tråkig, lite mer....seg, bara. Jag kände inte att jag inte kunde lägga ifrån mig boken, tvärtom, när jag blev trött lade jag ner den och började tänka på annat.
 Men när det spännande började, då var jag fast. Jag var i min egen bubbla, ingen kunde prata med mig och jag kunde inte sova eller koncentrera mig på annat. Tror inte att jag skulle kunnat lägga ifrån mig boken om det så började brinna runt mig.
 I helhet var boken så otroligt bra, och den innehöll flera välbehövliga återblickar och minnen från Cirkeln, bok ett i serien. Trots det sega i början, så var mer än tre fjärdedelar av boken så väldigt fantastiskt hypnotiserande att jag inte bryr mig om det. Så, då kan jag ändå säga att jag inte kunde hitta något fel med boken, och att den är helt perfekt...den har allt! Kärlek, tonårsproblem, magi, spänning... Jag har inte lagom många fingrar och tår för att räkna upp allt som är bra i Eld.

 + Visst hör man detta ofta, men ALLT (och jag menar det!)
 – Måste vänta ännu mer tills del tre kommer ut.

Låt den rätte komma in — John Ajvide Lindqvist

 Året är 1981 och vintern har precis kommit till Stockholmsförorten Blackeberg. Människor strömmar på och av tunnelbanan, ungdomar sniffar lim i källarförråden och alkisgänget hänger på sin kinakrog. I en lägenhet sitter tolvåriga Oskar och läser skräcknoveller och drömmer om att hämnas på pojkarna som mobbar honom.
 En dag skakas förorten av ett brutalt mord, en pojke har hängts i skogen och tömts på blod. Livet i Blackeberg ska snart förändras, folk dras in i onda cirklar med makter som ingen kan stå emot. För Oskar förändras livet än mer: han möter sin första kärlek —grannflickan Eli. Men det är något otroligt speciellt med henne.

 Jag förstår inte varför Twilight blev så himla stor, medan den här boken inte blev det. Eller, visst är denna boken internationellt känd och allt, men ändå. Båda handlar om vampyrer, och båda innehåller kärlek, men Låt den rätte komma in är så mycket mer.....trovärdig på något sätt. och inte lika skrattretande som Twilight. Nu har jag ju inte sett filmen som är baserad på denna boken, men jag kan tänka mig att den är väldigt bra.
 Så, tillbaka till boken. Den var väldigt bra och jag tror inte att jag någonsin läst något liknande. Sällan hittar jag böcker som är så gripande, trovärdiga och spännande, allt på samma gång. Den var väldigt svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa och jag låg vaken flera timmar i sträck för att läsa mer mer och mer!
 Dock hade även den här boken sina nackdelar. I början, innan man riktigt kommit in i läsningen ordentligt, var de olika parallelhandlingarna väldigt förvirrande och det fanns lite för många namn att komma ihåg. Därför var det ibland lite svårt att hänga med i svängarna.
 Jag fann inte boken sådär jätteläskig—direkt. Alltså, den var otäck och hemsk, men inte på så sätt att jag satt på nålar medan jag läste och inte heller låg jag sömnlös av skräck. Visst fanns det något enstaka tillfälle då jag röd i hela kroppen kunde riktigt se en hemsk bild framför mig, men det var en gång. I en skräck-bok på mer än fyra hundra sidor borde det hända lite oftare.
 Trots detta älskade jag boken, och den är verkligen att rekommendera om du tycker om lite spänning och är över femton år. Visst kan man nog läsa boken om man är yngre, men språket är på vissa ställen en aning avancerat och den kan nog ge ett värre(hemskare) intryck hos den yngre målgruppen.

 + Spännande, trovärdig
 – Ibland förvirrande

/Alice

TRAILER TILL FILMEN LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN (LET THE RIGHT ONE IN)

Ingen grekisk gud, precis – Katarina Kieri

 Laura är femton år, och Anders Strandberg är runt trettiofem. Laura är elev, och Anders är lärare. Han är väl ingen grekisk gud, precis, men hon kan inte låta bli att tänka på honom. Och prata med honom. Och möta honom...

 Att läsa denna boken nästan direkt efter att ha läst En liten chock är väl inte det bästa, då det praktiskt taget är exakt samma sak, bara att denna handlar om en tjej som blir kär i en lärare, och i En liten chock är det en kille som blir kär i en lärarinna. Kul kul kul kul kul. Och väldigt nytänkande och varierat.
 Så, bara för att, var jag tvungen att kolla upp vilken av böckerna som kom först, och Ingen grekisk gud, precis släpptes 2004, medan En liten chock kom ut 2009. Så jag borde ju inte klaga på att Katarina Kieri är icke-nytänkande och tråkig. Fast, för sakens skull, så släppte Katarina von Bredow sin bok om ungefär samma situation 1999, så hon var ju liksom först av alla.
 Boken var varken superbra eller dödstråkig, den var bara en grådassig medelmåttig bok som inte riktigt följde någon röd tråd. För jag kan inte riktigt finna alldeles för många fel med den, men jag kan inte heller säga, "åh, den delen var så bra!".
 Sedan fanns det en sak, som förvirrade mig genom hela boken, och det var den där katten som nämndes överallt. Jag antar att det skulle vara en metafor för något, kanske hennes magkänsla, men jag hade ändå svårt att sammankoppla katten till resten av boken.

 + Bra, varierat språk
 – Alldeles för lik flera andra böcker

LÄS OCKSÅ: En liten chock – Johanna Lindbäck, Som om ingenting – Katarina von Bredow(bokus länk)

Sugar Rush - Julie Burchill

 Kim är femton år och hon kämpar för att få balans i sin tillvaro. Något som inte är det enklaste i en familj med en mamma som mentalt stannat i tonåren, en pappa som för det mesta tycker synd om sig själv och en minst sagt knäpp lillebror.
  När mamman lämnar familjen tvingas Kim att byta skola från privata High till den ökända, kommunala Ravendene. Där träffar hon Sugar, vackra, farliga Sugar. Tillsammans med henne blir Kims liv en hisnande färd mellan djup passion och en kamp för självständighet.

 Denna boken gör mig otroligt...besviken. För jag älskade storyn, handlingen och händelseförloppet, men tyvärr hade den så många dåliga sidor att jag aldrig kommer att rekommendera den till någon.
 Låt mig börja med språket. Det var extremt förvirrande och allmänt konstigt, med annorlunda(fel) ordval och inkorrekt byggda meningar. Ofta var personbeskrivningarna för korta, plus att många personer i boken hade flera smeknamn, som till exempel Zoe/Saint/Clements.
 Det hände också att nya personer dök upp i boken utan vidare och med väldigt odetaljerade personbeskrivingar, om ens något. Då blev jag väldigt förvirrad och det förstörde läsglädjen.
 En annan sak var att på MÅNGA ställen var boken skriven SÅHÄR med alldeles FÖR MÅNGA ord i STORA bokstäver: det var väldigt irriterande för att det blev extremt störande efter ett tag, och för att det förstörde läsrytmen genom att lägga betoning på helt fel ställen.
 Ibland var allt, inte bara personbeskrivingarna, en aning kortfattat och det var svårt att hänga med i allt som hände. Det blev att jag var tvungen att gå tillbaka och läsa ett stycke igen och igen och igen för att jag skulle få en aning om vad som var på gång.
 På många ställen saknades det första eller det sista citationstecknet i ett citat, och det gjorde också att det var jobbigt att läsa för att man fick aldrig upp någon riktig "takt".
 Slutet var inget jag hatade, dock kan jag inte riktigt sätta ord på mina känslor om det. Dels tycker jag att de sista kapitlen var för...avslutande, liksom knöt ihop historien på ett sätt som fick mig att tänka på en snipp-snapp-slut-så-var-sagan-slut-saga. Personligen skulle jag föredra ett lite mer "cliffhanger-slut". Det allra sista i boken var väl lite oväntat men tyvärr alldeles för kortfattat: jag förstår fortfarande inte riktigt vad som hände.

 + bra handling och story.
 – alldeles för många fel—överallt!

/Alice

En liten chock – Johanna Lindbäck

 När Gustav började gymnasiet hade han hoppats på tre saker, en flickvän (eller bara en tillfällig tjej att ha sex med), en massa kompisar med samma intressen som honom och en ny personlighet. Nu är studenten bara ett par månader iväg och Gustav har nästan gett upp hoppet. Men så bildar han en pakt med Elin i klassen: de ska göra något oväntat, något som gör dem mindre missnöjda med sina förutsägbara liv...

 Första gången jag hörde om denna boken suckade jag och tänkte, vad skiljer denna boken från alla andra böcker om mobbade killar i skolan som försöker att vända sitt liv? Jag har liksom undvikit alla chanser jag haft att få läsa boken, bara för att jag tagit förhastade slutsatser. Men, så hände det sig att min kompis gav mig boken och sa, läs den! Jag var lite skeptisk till början men jag tänkte, varför inte? Jag har inget bättre att läsa och tänk om den faktiskt är så bra som min kompis sagt. Så jag öppnade boken en kväll och fann mig själv, två timmar senare, fortfarande fast i boken. Hoppsan, jag hade visst fel.
 Boken är verkligen inte vad man förväntar sig, Gustav är inte något sorgligt mobboffer som alla borde tycka synd om, han är en helt vanlig gymnasiekille. Han har vänner, det finns inte ens någon som är elak mot honom.
 Jag tyckte mycket om boken för att personligen kände jag igen mig i den, inte för att jag är kille, eller går i gymnasiet, men ändå. Och jag tror att det finns fler personer därute som kan känna igen sig i Gustavs situation.
 + Väldigt bra, läsaren kan känna igen sig i problemen.
 – Slutet var väl inte riktigt vad jag hoppats..

Harry Potter and the Triwizard tournament (och den flammande bägaren) - J.K Rowling

Harry är nu fjorton år och ska börja sitt fjärde år på Hogwarts. Detta år hålls den legendariska tävlingen mellan tre av trollkarlsvärldens skolor; Hogwarts, Durmstrang och Beauxbatons. En kämpe utses, från vardera skola, av den flammande bägaren. Men när en fjärde kämpe utses, en kämpe som även är flera år yngre än tillåtet, uppstår förvirring. Men som reglerna säger måste Varje kämpe tävla och Harry får kämpa in i det sista flera gånger under året. Vem lade egentligen i Harrys namn i den flammande bägaren? Vem är det som vill åt Harry Potter?

Återigen måste jag hylla dessa underbara böcker. Jag är ju inte precis tidig med att läsa böckerna, och ännu är jag inte klar, men i tillfällen som detta känner jag att Bättre sent än aldrig! verkligen stämmer in. Rowling är en fantastisk författare som förmedlar spänning och humor. Hon har en underbar fantasi som man bara kunde önska att man hade själv! Boken är tjock och verkligen utfylld, man undrar ju hur hon kan få med så mycket, själva tävlingarna är ju trots allt inte på majoriteten av sidorna. Men jag måste ändå säga att även om det är mycket mellantjafs (sådant som de tar bort i filmerna) känns boken inte långtråkig och det mesta känns faktiskt helt nödvändigt för berättelsens skull. 

+ Tanken. Allt är så uttänkt, så som bara bra författare kan få till det!

- Har inget att klaga på!

Jag vill bara passa på att ursäkta så hemskt mycket för min fruktansvärt dåliga uppdatering! Jag har haft mycket på gång, men jag ska bättra mig! 

//Felicia

Five flavors of dumb - Antony John

 Piper har fått äran att vara manager till skolans hetaste rockband - i utbyte mot att hon fixar dem en betald spelning på en månad. Det finns bara ett problem. Hon kan inte säga om de är något bra.
  Det är svårt att döma musik när du är döv.

 Än en gång en bok som inte finns, och inte verkar planera att komma, på svenska. Och än en gång är det sjukt synd. För än en gång är detta en av dom bästa böckerna jag läst på länge! Så otroligt mysig och rolig, faktiskt tillochmed en aning spännande. Det fanns många små konflikter, som vävdes ihop, och många olika personligheter man fick lära känna på bara 340 sidor.
 Det bästa var handlingen, helt klart. Så oväntad och annorlunda, men också så lätt att gå fel. Men nej, Antony John lyckades felfritt med en fantastisk roman som gärna får ha en uppföljare eller två.
 Ett stort minus är ju, som sagt, att den inte finns på svenska. Men det behöver inte förstöra något. Den finns fortfarande att köpa på Bokus och trots att författaren använder många avancerade ord i boken, får man lätt flyt och boken tar slut snabbare än förväntat. De avancerade orden är till stor del beskrivande, och man klarar sig dom för att förstå skämten och handlingen.
 + Handlingen!
 - Jag tyckte om "ordbeskrivningarna", men det var bara två sådana: det kunde lätt varit fler. Och den finns inte på svenska.

/Alice

Flyga högt - Katarina von Bredow

 Det finns koder, regler liksom, över saker man bara inte gör. Som när man kommer ny till klassen. Då handlar det om att inte synas för mycket, vara lagom. Att glida in och bli en i mängden.
 Så gör inte Silja. Hon gör allt tvärtom.
 Vendela är femton år och har precis börjat nian. Hon tycker att det är ganska skönt att vara tillbaka: det står skrivet hur dagarna kommer att bli. Och så får hon träffa Nils, förstås.

 Men den tredje dagen i skolan kommer Silja, en ny tjej i klassen. Hon tar plats och struntar helt i alla oskrivna regler. Hon sitter var hon vill, umgås med vem hon vill -- hon verkar inte ens vilja smälta in i klassen.
 Är hon korkad, trotsig eller urstark? Ingen vet, men sensationen är ett faktum, och plötsligt gäller inte den givna rangordningen. Roller fördelas om och inget är längre självklart.

 I början var jag otroligt tveksam för denna boken. Innan jag läste den var jag hur uppspelt som helst, en ny bok av Katarina von Bredow kommer ju inte varje dag, men när jag läst ett par sidor var det enda jag kunde tänka på Christina Herrströms Tusen gånger starkare. Det var otroligt störande och tanken släppte inte förrän efter de hundra första sidorna: perfekt, där rök en tredjedel av vad som kunde varit superbra.
 En annan sak jag tyckte var att jag satt inte klistrad, som med andra KvB-böcker, och den kändes en aning typisk. Jag kände att jag saknade beskrivningar av huvudpersonen, Vendela. Eftersom att alla andra karaktärer var ordentligt beskrivna kändes det nästan som ett ofrivilligt misstag, som om hon hade glömt det.
 Efter de första hundra sidorna var den dock mycket bättre, och jag njöt av att sträckläsa de resterande tvåhundra. Det var först då jag kunde hitta olikheter från Tusen gånger starkare, och därmed först då jag kunde släppa tankarna från den.
 Det var också då boken skiljde sig mer och mer från tidigare KvB-böcker, först då den inte kändes lika typisk och uttjatad.
 En sak jag verkligen tyckte om var hur, när någon kom med en romantisk kommentar, personen som pratat var så nervös att repliken förstördes helt och bara blev pinsam. Det gjorde boken mer underhållande än hennes tidigare böcker.
 + Mer underhållande än KvB's tidigare böcker ...
 - Väldigt lik Tusen gånger starkare de första hundra sidorna


LÄS OCKSÅ: Tusen gånger starkare - Christina Herrström

/Alice

A dog's purpose - W. Bruce Cameron

 Tänk dig att din hund aldrig riktigt dör. Att han lever flera liv, och kommer ihåg varenda ett. Tänk dig att alla hundar har ett syfte, och att din djurs mening går hand i hand med dig.
 A dog's purpose berättar historien om en hund som föds på nytt, och han bestämmer sig att det måste finnas ett skäl, ett ändamål för honom att uppnå. Tills han gör det, fortsätter han att födas på nytt.

 Herre! Vilken underbart underbar bok! Den var så fin, så rolig, så sorglig, så vacker så .. allt! Otroligt nytänkande, och väldigt fantasifull, men samtidigt realistisk. Redan från början fastnade jag, och jag ville bara läsa mer, mer, mer. Det var näst intill omöjligt att lägga ifrån sig boken, och mot slutet fick jag inte mycket sömn alls. Inte för att den var särskilt spännande, det var den väl inte riktigt, men det gick ändå inte att putta undan tankarna om vad som kommer att hända härnäst.
 Jag tyckte verkligen om Camerons röst och ton: det kändes verkligen som om det var en hund som berättade och känslorna var lätta att tyda (trots att det fanns en del ord som jag inte förstod) och otroligt smittsamma. En annan sak jag tyckte stod ut och gjorde boken speciell var hur Cameron tog upp saker som hänt tidigare i boken mot slutet och knöt ihop boken på ett väldigt skickligt sätt..
 Trots att du kanske inte är en hundmänniska, eller kanske inte den starkaste på engelska: LÄS DEN. Det är värt det. Tro mig, det är värt det.

 + Nytänkande, fin, underbar ..
 - Finns inte på svenska!

LÄS OCKSÅ: Marley och Jag

/Alice

Pojken i randig pyjamas - John Boyne

Året är 1943, andra världskriget är i full gång, men vad vet en nioårig, tysk pojke om det?
När Bruno och hans familj behöver flytta från sitt stora hus i Berlin, förstår han inte alls varför. Där har han ju Karl, Martin och Daniel, sina tre bästa vänner för livet! Och huset som är så stort och fint och har massa vrår att utforska och leka i! Istället flyttar de till ett öde och deprimerande ställe som tydligen heter Allt svisch. De måste flytta p.g.a. pappas jobb, men allt Bruno vet om sin pappas jobb är att han är kommendant och Fürien har stora planer för honom. I början verkar allt tråkigt i Allt svisch men när Bruno efter ett  tag träffar en kille på andra sidan av det stora stängslet, bland de magra människorna i randiga pyjamasar, tänds en gnista hopp i honom. Kanske har han hittat en vän i Allt svisch trots allt.

En sorglig och fin historia om två nioåringar, en välbärgad tysk och en jude i ett koncentrationsläger. Ibland blev jag nästan arg på Bruno för att han inte förstod, men hur skulle han förstå? Och vad?
Ett annorlunda sätt att  se på allt, nazismen, andra världskriget, koncentrationslägren, allt från ett barns perspektiv.
Antagligen avsedd för lite yngre ålder. Kort och lättläst.

+ Hela historien i sig.
-  Egentligen kommer jag inte på något, den hade gärna fått vara längre för min del.

//Felicia

Törst - Richelle Mead

17-åriga Rose (dhampir) och Lissa (moroi) har varit på rymmen i två år. Men nu hämtas de tillbaka till St Vladimirs internatskolan för vampyrer (moroi) och halvvampyrer (dhampir). Kaxiga och snygga Rose, och Snälla, omtänksamma och söta Lissa är väldigt olika men har länge varit bästa vänner och sedan två år tillbaks har de haft en band. Ett psykiskt band som gör att Rose hela tiden kan känna av Lissas känslor. Tusentals rykten gå på skolan, om allt och alla, men det är något annat som händer, något som är mycket större och farligare än ryktena. Något som styr med Lissas känslor ut i det sista.

Jag hade höga förväntningar av den här boken. Jag har hört och läst mycket bra kritik, men jag måste erkänna att jag blev lite besviken. Jag tyckte att den var alldeles för lättläst och ytlig. Inte för att den inte handlade mycket om känslor, men för att det inte riktigt fanns något djup i den, inget som grep tag. Jag vet dock att alla läser på olika nivåer och många, kanske speciellt lite ovana läsare föredrar när det är lite lättläst, om jag nu kan kalla det så. Men just ur mitt perspektiv var den lite för lättläst för min ålder, jag tycker dock inte att man ska läsa den om man är så mycket yngre, man märker i innehållet att det är en tonårsbok, avsedd för ca 15 år. 

Slutligen, jag tänker inte säga att du inte ska läsa den, för i övrigt var den en ganska bra tonårsbok, själv var jag faktiskt ganska klistrad och jag känner själv att jag borde läsa de andra böckerna i serien innan jag säger för mycket. Men om du, som jag, vill läsa på lite djupare nivå, läs Twilight! Du kanske har hört mycket och sett filmen, men döm den inte, det är den absolut bästa vampyr-serien jag läst, och bland de allra bästa böckerna i helhet.

+ Ny vampyrvärld, inte så härmad.

- överskattad

Läs också Fruset Blod, Skuggkysst, Löftet och Andens Makt, de senare böckerna i Vampire Academy

//Felicia

Tagg i hjärtat - Cannie Möller

 Mia blir rasande när Lisa inte följer med på konsert, för att istället träffa en kille. Hon vandrar planlöst omkring tills hon hamnar i fabriksområdet. Hon hittar en stor byggnad, där musiken strömmar ut genom springorna. Hon blir trollbunden av något som verkar vara den vackraste rösten hon hört.
 När hon kommer hem börjar hon skriva en pjäs om Orfeus och Eurydike, som är fångar i underjorden. Vad som börjar som lite kladd på ett papper växer snart och blir till något stort, större än hon någonsin trott.

 Mina känslor är otroligt förvirrade och blandade. Jag tyckte verkligen om boken, liksom verkligen jättemycket, men språket var otroligt irriterande. Allt började på någon av de första sidorna, när Mia utbrister "Dra åt helsike". Det finns få saker jag avskyr så mycket som orden helsike och tusan. Väldigt få saker...
 Den var väldigt mysig, lite spännande och väldigt ... allmänt bra. Jag tyckte verkligen om handlingen och karaktärerna, hur det hände saker hela tiden, kontrasten mellan de olika karaktärerna, beskrivningarna...
 Det jag inte gillade var som sagt språket, helsike var inte det enda ordvalet jag störde mig på, bara det första.
 + Bra, lite spännande, handlingen...
 - Språket, ordvalet ...

/Alice

LÄS OCKSÅ: Anna d'Arc - Mårten Sandén

Presidentens hustru - Curtis Sittenfeld

När Alice är 31 år möter hon den charmige Charlie Blackwell, vars rika familj äger en av USAs största köttindustrier, faller hon snabbt för honom, och inte långt därefter är de gifta. vad Alice inte vet då är att hennes man, många år senare, ska bli självaste USAs president. I boken får vi följa Alice från tidig ålder till många år senare. Ingen har ett perfekt liv, även om man kan tro det.

Bra, välskriven, men definitivt en vuxenbok! Jag hade för det mesta inga svårigheter att förstå, det var mest på slutet när det började bli väldigt politiskt som jag kände att jag kanske var lite för ung för att förstå allt. Annars var boken intressant. Jag skulle rekommendera den för vuxna kvinnor, eller varför inte en man? Om han nu gillar att läsa om feminina känslor.

+ trots de 570 sidorna av Alice liv, blev jag inte uttråkad.
- Inga kapitel! alltid lika jobbigt när man ska sluta läsa. Boken var istället indelad i fyra delar.

/Felicia

Sex veckor - Kate Cann

 När Chloe ser Davinia för första gången blir hon som besatt. Davinia är allt Chloe någonsin önskat vara, och mer. Hon är snygg, självsäker och rik. När Chloe blir medbjuden till Davinias "trista" familjesemester på en paradisö i Malta blir hon självklart överlycklig. Men hur väl känner de två tjejerna varandra egentligen? Snart upptäcker Chloe att hennes bästa vän är någon annan än hon trott...

 Ibland är det väldigt svårt att sätta ord på vad man tycker om en bok, och detta är ett bra exempel på det. Den var ganska bra ibland, men jag njöt inte alltid av handlingen. Den var ganska seg, och ibland en aning ointressant. Trots det var den bra i omgångar, och då gillade jag den verkligen.

 Jag tyckte bättre om den sista delen än den första, inte bara för vad som hände då, utan också för hur författaren uttryckte sig och av något skäl upplevde jag språket annorlunda då...

 Tyvärr kan jag inte uttrycka mig bättre än såhär om boken, jag tycker att om handlingen låter intressant för dig, ska du läsa boken och forma din egen uppfattning.

 + Bra ibland, bra sista del, lagom underhållande, lätt att läsa ...

 - Ointressant ibland, lite seg, mindre bra första del ...

/Alice

Fyra dagar fyra nätter - Morgan Matson

 Amy Currys liv vänds uppochner när hennes pappa dör i en bilolycka två månader senare flyttar Amys mamma till Connecticut, och hon vill att Amy ska åka dit. Det finns bara ett problem: efter olyckan vägrar hon sätta sig bakom ratten.
 Men så dyker Roger upp, han är ovanligt snygg och han har i uppdrag att köra Amy över USA. Tillsammans ger de sig ut på en road trip, och med den ena omvägen efter den andra blir det en resa som de sent kommer att glömma.

 Gud, vilken supermysig bok! Den passar perfekt för lata dagar, och man behöver tid, för den är svår att lägga ifrån sig. Inte för att det händer mycket saker, den är inte spännande på något sätt, den är bara ... fin. Och intressant.
 Däremot hade den sina negativa sidor, som tyvärr var ganska många... En sak var att på många ställen var meningarna så sjukt dåligt formulerade, att jag tvivlade på att det var en vuxen människa som översatt. På ett ställe stod det tillochmed; om jag skulle se honom nu skulle jag säga till honom att helvete dra åt. Och det var flera sådana meningar i boken. En annan sak jag störde mig på var att det var irriterande många nya stycken på vissa ställen, och att texten på baksidan inte stämde bra med vad som egentligen hände.
 Jag har väldigt blandade känslor om alla bilder, det gjorde att boken verkade vara för yngre, men jag gtror inte att yngre personer förstår den på samma sätt som lite äldre. Dock var det mysigt med Amys 'travel scrapbook' och alla låtlistor, så det var nog bra ändå..
 En känsla jag fick när jag läste boken var att den skulle passa jättebra som film, som en mysig feel-good film med sommarkänsla. Kunde se det framför mig, och den känns perfekt! Hoppas bara att någon regissör tycker detsamma.
 En sista sak, är att jag tror att man borde läsa boken på engelska, originalspråket, för då slipper man de dåliga meningarna.
 + Mysig, fin, skulle passa jättebra som film
 - Dåliga meningar, lite mycket nya stycken ibland.

/Alice

Persikosommar - Jodi Lynn Anderson

Murphy, Leeda och Birdie är tre helt olika sextonåringar som bor i samma stad i Georgina, Usa. När de blir tvugna att sommarjobba tillsammans, på Birdies familjs persikoodling, lär de motvilligt känna varandra. Stämningen mellan tjejerna är inte särskilt positiv i början, men ändras efter en tid tillsammans. Det uppkommer en vänskap som ingen av dem någonsin har upplevt tidigare.

En typisk tjejtonårings-bok. Kärlek, vänskap, skratt och gråt i en kompott bildar, en ganska lättläst, (återigen) typisk, men helt okej bok!
Man känner ju igen det mesta från andra, linkande, böcker, men det är klart - alla har ju sin egenhet, jag har ju inte läst en bok som utspelar sig på en persikoodling förut t.ex.
Boken var ändå bra, jag tyckte om att läsa den. Men ändå inte fantastisk.
Jag kan rekommendera den om du är sugen på att läsa just en sådan här bok, (för det blir man ju också ibland), om kärlek - och vänskapsproblem. men om du är ute efter något ganska djupt, är inte detta det ultimata valet.

+ Själv brukar jag tycka om när man kan känna igen sig i en bok, och det är nog ganska lätt att göra i den här, eftersom den handlar om tre så olika personer.
- inte nytänkande precis.

(Läs även Och sedan kom hösten och Ett år senare, Det ska jag göra!)

//Felicia

Boktjuven - Markus Zusak

Tyskland 1939. Landet håller andan och döden har aldrig varit mer upptagen, men det ska bli värre.
Liesel är 9 år när hennes bror dör och hon flyttar till fosterfamiljen i Molching. Det är också samma år hon stjäl sin första bok. Tillsammans med sin fosterpappa, som hon snabbt börjar älska och tänka som sin egen far, lär hon sig läsa, och blir kär i orden. Tillsammans med sin bästa kompis Rudy Steiner stjäl hon fler böcker. Liesel lever ett fattigt, men inte helt olyckligt liv. När hon är äldre, och mycket har hänt; Tyskland har bombats, hon har gömt en jude i sin källare m.m, skriver hon ner allt i sin egen bok, både lyckliga och olyckliga minnen, som till sist ska rädda hennes eget liv.

En fantastisk bok, absolut en av de bästa jag läst! Innehåller vänskap, kärlek, sorg, och allt som behövs för ett mästerverk. Boken var ju inte olidligt spännande, men inte heller så att man tröttnade. Jag älskar att läsa böcker som utspelar sig i andra tider, och den här är förstås inte ett undantag. Väldigt intressant att bokens berättare är döden själv! Både kul och nytänkande.
En väldigt bra bok som jag absolut vill rekommendera!
+ Har allt en bra bok ska ha!
-Kan inte komma på något alls!

/Felicia

Förlorad ängel - Becca Fitzpatrick

 Noras glädje med Patch som sin skyddsängel blir kortvarig. Hon misstänker snart att han vill henne illa, och när hon kommer på honom att spana på sin värsta fiende, Marcie Millar, brister det och Nora bryter upp. Hon spenderar tid med sin barndomsvän, Scott, som nyss flyttat in i Coldwater, men hon märker att han döljer något. Något som för henne på vägen till ett svar, vem ligger bakom mordet på hennes pappa?
 Hon får upp spåret och kommer fram till det värsta: Patch är mördaren.
 Kan Nora verkligen lita på sin egen skyddsängel? Är hans hemligheter mörkare än hon misstänkt?

 Alla, absolut alla mina förväntningar blev uppfyllda av boken. Den var allt jag väntat mig, och mer! Måste säga att den var lika bra som den första, inte heller här hittade jag en enda negativ sak.
 Det är så sjukt svårt att ta fram det bästa i boken, det finns bara bra saker! Men handlingen är ju väldigt bra, jag gillar hur den är väldigt "Twilight", fast ändå inte. Det är liksom gammalt, men ändå nytt. Det känns så himla verkligt, trots att det handlar om änglar och nefilim och sådant. En annan sak som är bra är att den är så himla spännande, från kapitel ett är man fast, och spänningen stiger under tiden och i slutet sitter man som på nålar, och det är omöjligt att lägga ifrån sig den.
 Kom på mig själv med att bli arg på karaktärerna i boken, när någon gjorde något "fel" blev jag grinig och skakade boken och muttrade till den. Jag grät lite också, kan jag erkänna. Inte för att det var väldigt sorligt, det var mest vad jag skulle gjort i dom situationerna. Becca förklarar värdigt bra och hon får en att känna igen sig och leva in i boken...
 Helt enkelt: sjukt läsvärd serie!
 + Underbar, spännande, fin ...
 - Blir frustrerad på sakerna som hände ;)

/Alice

LÄS OCKSÅ: Fallen ängel
BEVAKA DEL 3: Silence

Ingen sommar utan dig - Jenny Han

 Så länge Belly kan minnas har hon tillbringat somrarna i huset vid havet tillsammans med bröderna Conrad och Jeremiah. Men i år blir det inte så.
 Förra sommaren hände något mellan Belly och Conrad, något som sedan förstörde allt.
 Belly är djupt sårad, men när Conrad plötsligt försvinner är hon och Jeremiah de enda som kan hitta honom. Och till slut kan allt bara ställas till rätta där det en gång började - vid havet.

 Jag har varit så sjukt förväntansfull inför uppföljaren till min stora favorit Sommaren jag blev vacker. Jag kunde knappt bärga mig när den kom hem, jag ville slänga boken jag höll på med i väggen för att få läsa denna så fort som möjligt. Och jag blev absolut inte besviken! Trots att handlingen inte är den gladaste gör den mig lycklig och varm. Den andas sommar och sol, och jag kan nästan höra havet brusa i öronen.
 Dock saknade jag lite personbeskrivningar, visst, man ska väl få sig en egen uppfattning om hur karaktärerna ser ut, men det skulle vara enklare om man fick höra ögonfärg, hårlängd, hårfärg och sådant grundläggande, så att man sedan kunde utveckla sin egen bild. Själv såg jag inget framför mig...
 Det är, trots det, en fantastisk kärlekshistoria, som är värd alla priser som finns! Den är så underbart mysig, somrig och fin...
 + Mysig, fin, andas sommar och sol...
 - Saknar personbeskrivningar.

/Alice

LÄS OCKSÅ: Sommaren jag blev vacker

De utvalda: Tankeläsaren - Kristin Cashore

 Katsa är sexton år och lever i Middluns, ett av världens sju kungadömen. Hon är en av de få som fötts med olikfärgade ögon, en av särlingarna som kungarna har rätt att utnyttja. Katsa har stridens gåva och hon  kung Randa av Middluns utnyttjar henne som torped. Hon skickas ut i världen för att hota, plåga eller mörda kungens fiender.
 Allt förändras när hon möter särlingsprinsen Po. Hon hittar en likvärdig stridspartner och en vän. Po förstår Katsa som ingen annan, men vad döljer han?
 En farofylld färd tar sin början och tillsammans upplever de bottenlös ondska, men också trofast vänskap och en kärlek så stark att den skrämmer henne.

 Jag måste erkänna, jag har varit påväg att ge upp med denna boken flera gånger. Men nu, när jag plöjt mig genom nästan 500 sidor får jag säga att jag är tämligen förvirrad.
 Början var riktigt dålig. Den var seg, tråkig och ointressant. Först efter 70 sidor började det bli läsbart, det första var bara en plåga. Bara de första kapitlen tog mig flera dagar att läsa, bara för att jag somnade varje gång jag började.
 När den sedan blev okej, tog det inte lång tid innan jag tyckte väldigt mycket om den! Jag gick runt och funderade vad som skulle hända härnäst, och de resterade 400 sidorna gick lätt.
 Det är just det, att jag kan räkna upp så mycket negativt, men ändå tyckte jag jättemycket om den i slutet, som gör mig så förvirrad. Men jag tror att den måste nå rätt målgrupp, en målgrupp som är väldigt begränsad. Jag tror också att detta är en bok för dem som älskade Vargbröder som mindre, den påminner väldigt mycket om dem böckerna, men vildmarkslivet och äventyren. Har du inte tyckt om sådana här böcker tidigare, kommer du antagligen inte att tycka om denna..
 + Spännande, bra skriven, handlingen, att den finns i två versioner(vuxen och ungdom), kan nog passa bra till killar ...
 - Seg i början, förvirrande, lämnar många frågor obesvarade...

/Alice