Ingen grekisk gud, precis – Katarina Kieri

 Laura är femton år, och Anders Strandberg är runt trettiofem. Laura är elev, och Anders är lärare. Han är väl ingen grekisk gud, precis, men hon kan inte låta bli att tänka på honom. Och prata med honom. Och möta honom...

 Att läsa denna boken nästan direkt efter att ha läst En liten chock är väl inte det bästa, då det praktiskt taget är exakt samma sak, bara att denna handlar om en tjej som blir kär i en lärare, och i En liten chock är det en kille som blir kär i en lärarinna. Kul kul kul kul kul. Och väldigt nytänkande och varierat.
 Så, bara för att, var jag tvungen att kolla upp vilken av böckerna som kom först, och Ingen grekisk gud, precis släpptes 2004, medan En liten chock kom ut 2009. Så jag borde ju inte klaga på att Katarina Kieri är icke-nytänkande och tråkig. Fast, för sakens skull, så släppte Katarina von Bredow sin bok om ungefär samma situation 1999, så hon var ju liksom först av alla.
 Boken var varken superbra eller dödstråkig, den var bara en grådassig medelmåttig bok som inte riktigt följde någon röd tråd. För jag kan inte riktigt finna alldeles för många fel med den, men jag kan inte heller säga, "åh, den delen var så bra!".
 Sedan fanns det en sak, som förvirrade mig genom hela boken, och det var den där katten som nämndes överallt. Jag antar att det skulle vara en metafor för något, kanske hennes magkänsla, men jag hade ändå svårt att sammankoppla katten till resten av boken.

 + Bra, varierat språk
 – Alldeles för lik flera andra böcker

LÄS OCKSÅ: En liten chock – Johanna Lindbäck, Som om ingenting – Katarina von Bredow(bokus länk)

Sugar Rush - Julie Burchill

 Kim är femton år och hon kämpar för att få balans i sin tillvaro. Något som inte är det enklaste i en familj med en mamma som mentalt stannat i tonåren, en pappa som för det mesta tycker synd om sig själv och en minst sagt knäpp lillebror.
  När mamman lämnar familjen tvingas Kim att byta skola från privata High till den ökända, kommunala Ravendene. Där träffar hon Sugar, vackra, farliga Sugar. Tillsammans med henne blir Kims liv en hisnande färd mellan djup passion och en kamp för självständighet.

 Denna boken gör mig otroligt...besviken. För jag älskade storyn, handlingen och händelseförloppet, men tyvärr hade den så många dåliga sidor att jag aldrig kommer att rekommendera den till någon.
 Låt mig börja med språket. Det var extremt förvirrande och allmänt konstigt, med annorlunda(fel) ordval och inkorrekt byggda meningar. Ofta var personbeskrivningarna för korta, plus att många personer i boken hade flera smeknamn, som till exempel Zoe/Saint/Clements.
 Det hände också att nya personer dök upp i boken utan vidare och med väldigt odetaljerade personbeskrivingar, om ens något. Då blev jag väldigt förvirrad och det förstörde läsglädjen.
 En annan sak var att på MÅNGA ställen var boken skriven SÅHÄR med alldeles FÖR MÅNGA ord i STORA bokstäver: det var väldigt irriterande för att det blev extremt störande efter ett tag, och för att det förstörde läsrytmen genom att lägga betoning på helt fel ställen.
 Ibland var allt, inte bara personbeskrivingarna, en aning kortfattat och det var svårt att hänga med i allt som hände. Det blev att jag var tvungen att gå tillbaka och läsa ett stycke igen och igen och igen för att jag skulle få en aning om vad som var på gång.
 På många ställen saknades det första eller det sista citationstecknet i ett citat, och det gjorde också att det var jobbigt att läsa för att man fick aldrig upp någon riktig "takt".
 Slutet var inget jag hatade, dock kan jag inte riktigt sätta ord på mina känslor om det. Dels tycker jag att de sista kapitlen var för...avslutande, liksom knöt ihop historien på ett sätt som fick mig att tänka på en snipp-snapp-slut-så-var-sagan-slut-saga. Personligen skulle jag föredra ett lite mer "cliffhanger-slut". Det allra sista i boken var väl lite oväntat men tyvärr alldeles för kortfattat: jag förstår fortfarande inte riktigt vad som hände.

 + bra handling och story.
 – alldeles för många fel—överallt!

/Alice

En liten chock – Johanna Lindbäck

 När Gustav började gymnasiet hade han hoppats på tre saker, en flickvän (eller bara en tillfällig tjej att ha sex med), en massa kompisar med samma intressen som honom och en ny personlighet. Nu är studenten bara ett par månader iväg och Gustav har nästan gett upp hoppet. Men så bildar han en pakt med Elin i klassen: de ska göra något oväntat, något som gör dem mindre missnöjda med sina förutsägbara liv...

 Första gången jag hörde om denna boken suckade jag och tänkte, vad skiljer denna boken från alla andra böcker om mobbade killar i skolan som försöker att vända sitt liv? Jag har liksom undvikit alla chanser jag haft att få läsa boken, bara för att jag tagit förhastade slutsatser. Men, så hände det sig att min kompis gav mig boken och sa, läs den! Jag var lite skeptisk till början men jag tänkte, varför inte? Jag har inget bättre att läsa och tänk om den faktiskt är så bra som min kompis sagt. Så jag öppnade boken en kväll och fann mig själv, två timmar senare, fortfarande fast i boken. Hoppsan, jag hade visst fel.
 Boken är verkligen inte vad man förväntar sig, Gustav är inte något sorgligt mobboffer som alla borde tycka synd om, han är en helt vanlig gymnasiekille. Han har vänner, det finns inte ens någon som är elak mot honom.
 Jag tyckte mycket om boken för att personligen kände jag igen mig i den, inte för att jag är kille, eller går i gymnasiet, men ändå. Och jag tror att det finns fler personer därute som kan känna igen sig i Gustavs situation.
 + Väldigt bra, läsaren kan känna igen sig i problemen.
 – Slutet var väl inte riktigt vad jag hoppats..

Vykort från Ingenmansland – Aidan Chambers

 Jacob Todd är i Amsterdam för att besöka sin näst intill okända farfars grav och för att se Anne Franks hus. Han får träffa Geertrui, som tog hand om Jacobs farfar när han sårats i kriget om Arnheim. Hon berättar om kriget och dagarna med Jacobs farfar, en berättelse full av drama och starka känslor som förändrar Jacob föralltid.

 Vi har alla de tillfällen i livet då vi blir tvingade att läsa en viss bok, och som vi avskyr det! Det behöver inte betyda att boken i fråga är dålig, men bara det att vi inte fått lov att välja den själva, att vi måste stressa oss igenom boken eller att vi sedan måste analysera den, gör att boken blir för allrid bannlyst och hatad.
 Och det är precis vad jag tänker om Vykort från Ingenmansland. Dötrist, urtråkig och allmänt dålig. Den var liksom så tråkig att jag inte kunde läsa i mer än tjugo minuter, för då somnade jag. Så extremt ointressant att det hände att jag bara ögnade igenom sidorna, läste lite meningar här och var för att bara hoppa över de värsta styckena..
 Men det fanns faktiskt inslag som var bättre än andra, den sista halvan, var allt inte lika olidlig som den första, till exempel. Det kan vara för att det äntligen kom in lite intressanta ämnen, lite kärlek, lite hur allt funkade på tiden när kriget tog plats, lite vänskap och inte bara minnen, minnen, minnen som jag inte kunde bry mig mindre om. De första kapitlen ur Geertruis perspektiv påminde mig om Grandpa Abe's eviga tjatande om sina upplevelser i The Simpsons.
 Vad som gjorde boken så olidlig, bortsett från vad jag redan nämnt, var också alla konstiga tidshopp och de (ibland) förvirrande meningarna och beskrivningarna.
 Jag tror att ni redan fått meddelandet jag vill få fram om boken: läs den inte.

 + någorlunda intressant till slutet
 – olidlig, dötrist, förvirrande

/Alice

Mitt perfekta liv - Sarah Dessen

 Det kommer att bli en lång sommar för Macy, som ska arbeta på biblioteket, plugga ordkunskap och kämpa för att vara så perfekt som möjligt  — ivrigt påhejad av sin arbetsnarkoman till mamma. Men oväntade saker händer. Av slump får Macy jobb på en cateringfirma, där hon får nya vänner och lär känna Wes: en otroligt snygg kille med mörkt förflutet. Men till sin förvåning märker Macy att hon kan prata med honom om allt, sina rädslor, sin komplicerade pojkvän, och till och med om sin döda pappa.

 Precis som Dessens tidigare böcker sprider denna en underbar känsla av sommar. Den var också, som de tidigare böckerna, lättläst och tydlig trots bokens längd.
 Boken började bra med flera tillbakablickar som gjorde det enkelt att komma in i handlingen utan förvirring, utan att behöva gå tillbaks och läsa stycken igen. Den fortsatte lika tydlig och enkel genom hela boken, men det gjorde den varken långtråkig eller ointressant - tvärtom. Det gjorde det enkelt att hänga med i handlingen och ägna sig helhjärtat åt det istället för att sitta och fundera på vad författaren menat. En annan sak var att, trots att jag inte kunde känna igen mig i någon av situationerna i boken, kändes allt otroligt angeläget.
 Som slutsats vill jag säga, om du inte tyckt om tidigare Sarah Dessen böcker, kommer du nog inte att tycka om denna. Men är du, som jag, ett fan av hennes verk: läs den!
 + Somrig, bra handling, lättläst
 – Originaltiteln (The Truth About Forever) passar boken bättre än den svenska titeln.

/Alice

LÄS OCKSÅ:   Mycket mer än så  , Sommaren jag blev vacker

Silence – Becca Fitzpatrick

UPDATE: Svensk titel: Noras val
(tack för hjälpen!!)

 Nora vaknar upp en dag i en kyrkogård, utan att minnas något om hur hon kom dit. Tiden som följer spenderar Nora med att försöka att lista ut vad som har hänt henne, hur det kommer sig att hon inte minns flera månader av sitt liv. Och vem är den mystiska pojken som hemsöker hennes drömmar och som hon aldrig kan sluta tänka på?

 Det är svårt att skriva om boken, mest för att jag är rädd att förstöra något. Men iallafall. Låt mig börja med att berätta om något otroligt konstigt: var jag än letar, hittar jag inte den svenska versionen av denna boken. Den verkar inte finnas till salu, den verkar inte ens vara påväg. Jag har sökt igenom alla sidor jag kunnat komma på, men: inget. Så det får bli att jag uppdaterar detta inlägget så fort jag har fått info. Tack så mycket för hjälpen att hitta titeln på svenska!

 Annars, var boken helt fantastisk som vanligt. Början var otroligt bra, med flera välbehövda återblickar – eftersom att det var ett tag sedan del 2 kom ut. Beskrivningarna var skickligt skrivna och allmänt bra och verkliga. Hela boken var väldigt känslofylld, med många blandade känslor, jag hann uppleva både glädje och sorg och allt mittemellan under tiden jag läste. 

 Jag upptäckte att, när jag läste den första boken ur Ängel-serien på engelska, att den är så otroligt mycket bättre på originalspråket! Allt kändes mer logiskt, och bara bättre på alla sätt. Ett av skälen kan ju också vara att Noras val var bättre än de tidigare böckerna i serien, men språket spelar också en stor roll.

 Hela boken var spännande — rakt igenom, på ett eller annat sätt. Jag fastnade direkt och det var otroligt svårt att släppa boken när jag väl börjat läsa. Och precis som jag sagt om tidigare böcker, kändes allt i boken så otroligt verkligt. Det kändes som att nefiler och fallna änglar tillhör vardagen, som om jag hör talas om det varje dag.

 En fantastisk bok – kort och gott.

 + En strålande tolkning av 'Dark Romance'- genren, otroligt bra och spännande.

 – Det är den näst sista boken i en av de bästa serierna jag någonsin läst: slutet är nära...

/Alice

LÄS OCKSÅ: Fallen ängel (del 1) & Förlorad ängel (Del 2)

Strimmor av hopp - Ruta Sepetys

 Lina är bara femton år när Sovjetunionens hemliga polis en kväll bryter sig in i familjens hus och för bort dem.
 Lina, hennes mamma och lillebror skiljs från sin pappa och tvingas upp i en smutsig tågvagn tillsammans med en stor grupp andra Litauer. Där påbörjas resan mot ett ogästvänligt fånläger i Sibirien, där de måste jobba hårt för en snål matranson.
 Det är svåra år som följer, och endast de utsattas viljestyrka, kärlek och hopp som får familjen att ta sig igenom dagarna. Men är det nog för att de ska överleva?

 I början, när jag läste boken tyckte jag inte om den alls. Den var seg, konstig och ganska långtråkig. Men när jag tog mig en extra titt, och började läsa mer och längre stycken i taget, insåg jag hur bra den faktiskt är och hur viktigt det är att en händelse som den här inte bara glöms bort, något som kan vara enkelt gjort – den hamnar i skuggan av Förintelsen och Andra Världskriget.
 Boken är lättläst och spännande, dock måste jag säga att jag hade svårt för ordvalen på vissa ställen, och de otroligt konstiga liknelserna och metaforerna. Förutom det, är boken en perfekt – lagom gripande, mycket spännande och otroligt intressant – tonårsbok för de som vågar se sanningen i vitögat.
 Det bästa med boken var att allt har varit på riktigt. Jag har svårt att läsa sådana här böcker med tanken på att det har suttit någon (sjuk) människa och fantiserat ihop dessa hemska förhållandena. Men om det har varit på riktigt, om det är en medborgare som tagit på sig ansvaret att skriva ner något såhär viktigt, då är en annan sak. Då kan jag tillåta mig själv att känna medlidande och sorg på ett annat sätt.
 Som slutsats; klarar du böcker som berättar sanningen – hur hemsk och skrämmande den än kan vara – läs boken, den är värd det.
 + Spännande och "lagom gripande". Sann och intressant.
 – Kan vara lite väl hemsk och sann.
/Alice

Flyga högt - Katarina von Bredow

 Det finns koder, regler liksom, över saker man bara inte gör. Som när man kommer ny till klassen. Då handlar det om att inte synas för mycket, vara lagom. Att glida in och bli en i mängden.
 Så gör inte Silja. Hon gör allt tvärtom.
 Vendela är femton år och har precis börjat nian. Hon tycker att det är ganska skönt att vara tillbaka: det står skrivet hur dagarna kommer att bli. Och så får hon träffa Nils, förstås.

 Men den tredje dagen i skolan kommer Silja, en ny tjej i klassen. Hon tar plats och struntar helt i alla oskrivna regler. Hon sitter var hon vill, umgås med vem hon vill -- hon verkar inte ens vilja smälta in i klassen.
 Är hon korkad, trotsig eller urstark? Ingen vet, men sensationen är ett faktum, och plötsligt gäller inte den givna rangordningen. Roller fördelas om och inget är längre självklart.

 I början var jag otroligt tveksam för denna boken. Innan jag läste den var jag hur uppspelt som helst, en ny bok av Katarina von Bredow kommer ju inte varje dag, men när jag läst ett par sidor var det enda jag kunde tänka på Christina Herrströms Tusen gånger starkare. Det var otroligt störande och tanken släppte inte förrän efter de hundra första sidorna: perfekt, där rök en tredjedel av vad som kunde varit superbra.
 En annan sak jag tyckte var att jag satt inte klistrad, som med andra KvB-böcker, och den kändes en aning typisk. Jag kände att jag saknade beskrivningar av huvudpersonen, Vendela. Eftersom att alla andra karaktärer var ordentligt beskrivna kändes det nästan som ett ofrivilligt misstag, som om hon hade glömt det.
 Efter de första hundra sidorna var den dock mycket bättre, och jag njöt av att sträckläsa de resterande tvåhundra. Det var först då jag kunde hitta olikheter från Tusen gånger starkare, och därmed först då jag kunde släppa tankarna från den.
 Det var också då boken skiljde sig mer och mer från tidigare KvB-böcker, först då den inte kändes lika typisk och uttjatad.
 En sak jag verkligen tyckte om var hur, när någon kom med en romantisk kommentar, personen som pratat var så nervös att repliken förstördes helt och bara blev pinsam. Det gjorde boken mer underhållande än hennes tidigare böcker.
 + Mer underhållande än KvB's tidigare böcker ...
 - Väldigt lik Tusen gånger starkare de första hundra sidorna


LÄS OCKSÅ: Tusen gånger starkare - Christina Herrström

/Alice

Deadly little secret - Laurie Faria Stolare

 16-åriga Camelia levde ett någorlunda normalt liv, fram tills för tre månader sedan, när en mystisk kille räddade henne från att bli påkörd av en bil. När den mystiske killen, Ben, börjar på hennes skola förändras allt.
 Ryktet säger att han dödade sin förra flickvän, och Ben blir genast utfryst av alla på skolam. Förutom av Cameila. Trots ryktena känner Camelia sig dragen till honom ... och hans beröring. Men efter ett tag får Camelia konstiga brev och anonyma telefonsamtal. Ben hävdar att hon är i fara, men kan hon lita på honom? Hon vet att han döljer något ... men han är inte det enda med en hemlighet.

 I början verkade boken som ännu en version av Twilght-gone-new, och jag var väldigt nära att lägga ner den. Men, det gjorde jag inte, och ett par kapitel in i boken så kändes det som att det var värt det. Det var några tillfällen där jag suckade högt och tänkte NEJ NEJ NEJ, men sen gick det över och jag tyckte om den igen.
 Det bästa var spänningen mot slutet, Laurie förklarade allting väldigt bra och man kunde verkligen leva sig in i hennes förklaringar och man kände sig lika utsatt som Camelia. Jag älskade hur den följde mönstret av deckare att den börjar lagom intressant och sedan trappades det upp mer och mer tills det nästan tippade över.. och så släppte det.
 Dock kändes slutet ganska så avslutande, trots att det stod 'läs nästa bok, Deadly little lies' kände jag inget stort behov av det, för jag var nöjd med vad som skett.
 + Spänningen
 - Twilight-gone-new

/Alice

Modellsommar - Paulina Porizkova

 Jirina Radovanovicova är en femtonårig svensk tjej, vars invecklade namn passar ihop med hennes invecklade värld med sina kommunistföräldrar och som skolans mobboffer. Till hennes stora förvåning och glädje och klasskompisarnas förtret blir hon utvald av en modellagentur att arbeta i Paris över sommaren. Hon får bo hos modellagenturens ägare, där hon ständigt blir utsatt för kroppsmätning och spydiga modellkollegor.

 Detta är inte en bok jag nyss läst, men mina tankar hamnar väldigt ofta där. Jag vet inte varför, men väldigt ofta kommer jag på mig själv att tänka på någon del av Modellsommar, ett citat eller någon känsla jag fått när jag läst.
 Den var så himla bra! Jag älskar hur det är en f.d. supermodell som skrivit boken, så hon vet verkligen vad hon pratar om. Handlingen är underbar, allt är väldigt bra beskrivet, känslorna liksom smittar av sig; jag kommer ihåg en viss del av boken då jag satt och skuttade av lycka.
 Dock är språket lite konstigt, eller snarare ordvalen. Jag kunde se lite "fel" i meningsbyggnaden, och på vissa ställen var det väldigt konstigt, nästan dåligt, beskrivet. Vissa delar var väldigt sega, som början kommer jag ihåg att jag tyckte var så seg att jag tänkte lägga undan boken. Och det gjorde jag också, en gång, men sen började jag läsa den på nytt, och när jag kommit förbi den första sega delen var jag fast - jag ångrade mig aldrig.
 Tankarna går till: Varför? Varför kan jag inte sluta tänka på boken trots att jag kan komma på så mycket negativt? Det jag tror är skälet är hur den berättar om baksidan av del glamourösa modellivet, hur oglamouröst och hemskt det kan vara, hur modellerna är helt pank, hur dom tävlar mot varandra i jakten på jobb...
 En sista sak: Läs den. Det är absolut en bok man kommer ihåg.

 + Bra, realistisk, speglar den verkliga modellvärlden ...
 - Seg, konstiga meningar, ibland dåligt beskrivet ...

/Alice

Sex veckor - Kate Cann

 När Chloe ser Davinia för första gången blir hon som besatt. Davinia är allt Chloe någonsin önskat vara, och mer. Hon är snygg, självsäker och rik. När Chloe blir medbjuden till Davinias "trista" familjesemester på en paradisö i Malta blir hon självklart överlycklig. Men hur väl känner de två tjejerna varandra egentligen? Snart upptäcker Chloe att hennes bästa vän är någon annan än hon trott...

 Ibland är det väldigt svårt att sätta ord på vad man tycker om en bok, och detta är ett bra exempel på det. Den var ganska bra ibland, men jag njöt inte alltid av handlingen. Den var ganska seg, och ibland en aning ointressant. Trots det var den bra i omgångar, och då gillade jag den verkligen.

 Jag tyckte bättre om den sista delen än den första, inte bara för vad som hände då, utan också för hur författaren uttryckte sig och av något skäl upplevde jag språket annorlunda då...

 Tyvärr kan jag inte uttrycka mig bättre än såhär om boken, jag tycker att om handlingen låter intressant för dig, ska du läsa boken och forma din egen uppfattning.

 + Bra ibland, bra sista del, lagom underhållande, lätt att läsa ...

 - Ointressant ibland, lite seg, mindre bra första del ...

/Alice

Fyra dagar fyra nätter - Morgan Matson

 Amy Currys liv vänds uppochner när hennes pappa dör i en bilolycka två månader senare flyttar Amys mamma till Connecticut, och hon vill att Amy ska åka dit. Det finns bara ett problem: efter olyckan vägrar hon sätta sig bakom ratten.
 Men så dyker Roger upp, han är ovanligt snygg och han har i uppdrag att köra Amy över USA. Tillsammans ger de sig ut på en road trip, och med den ena omvägen efter den andra blir det en resa som de sent kommer att glömma.

 Gud, vilken supermysig bok! Den passar perfekt för lata dagar, och man behöver tid, för den är svår att lägga ifrån sig. Inte för att det händer mycket saker, den är inte spännande på något sätt, den är bara ... fin. Och intressant.
 Däremot hade den sina negativa sidor, som tyvärr var ganska många... En sak var att på många ställen var meningarna så sjukt dåligt formulerade, att jag tvivlade på att det var en vuxen människa som översatt. På ett ställe stod det tillochmed; om jag skulle se honom nu skulle jag säga till honom att helvete dra åt. Och det var flera sådana meningar i boken. En annan sak jag störde mig på var att det var irriterande många nya stycken på vissa ställen, och att texten på baksidan inte stämde bra med vad som egentligen hände.
 Jag har väldigt blandade känslor om alla bilder, det gjorde att boken verkade vara för yngre, men jag gtror inte att yngre personer förstår den på samma sätt som lite äldre. Dock var det mysigt med Amys 'travel scrapbook' och alla låtlistor, så det var nog bra ändå..
 En känsla jag fick när jag läste boken var att den skulle passa jättebra som film, som en mysig feel-good film med sommarkänsla. Kunde se det framför mig, och den känns perfekt! Hoppas bara att någon regissör tycker detsamma.
 En sista sak, är att jag tror att man borde läsa boken på engelska, originalspråket, för då slipper man de dåliga meningarna.
 + Mysig, fin, skulle passa jättebra som film
 - Dåliga meningar, lite mycket nya stycken ibland.

/Alice

Helena - Josephine Angelini

 Helena Hamilton är blyg, extremt blyg. Hon mår illa och får magsmärtor när får uppmärksamhet. Problemet är bara att hon är 17 år, lång, blond och har ett ansikte som en gudinna.
 En ny familj flyttar in på Nantucket, den väldigt omtalade familjen Delos, och när Helena ser Lucas Delos grips hon plötsligt av en stark lust att döda honom, och hon attackerar honom. Mitt i skolan, framför ögonen på alla.
 Konstiga saker händer med Helena, och hon tror att hon håller på att bli galen. Först incidenten med Lucas, och sedan börjar hon se syner och drömma mardrömmar.
 Men när sanningen går upp för Helena vet hon inte vad hon ska göra. Kan man trotsa det öde som står skrivet i stjärnorna?

 Jag har många, och inte mint blandade, åsikter om Helena. I början kändes den väldigt Twilght, gammal och uttjatad. Men när den blev lite annorlunda, var den bättre. Seg, först, men när jag nått mitten av boken var jag fast.
 Däremot innehöll den liiite för mycket grekisk mytologi, och eftersom att jag inte är det minsta intresserad av sådant ansåg jag det bara långtråkigt. Om man däremot läst böcker som Oddysén och Illiaden och tyckt om dom, så är detta absolut den perfekta boken!
 Mot slutet var det inte lika mycket tjat om den grekiska mytologin, och det var bara nagelbitande spänning. Då var det omöjligt att lägga ifrån sig boken, och trots att jag var väldigt negativ om den från början, gjorde  spänningen i slutet att jag kan tänka mig att läsa nästa bok :)
 + Spännande!!
 - Början var för mycket Twilight, lite mycket grekisk mytologi.

/Alice

Förlorad ängel - Becca Fitzpatrick

 Noras glädje med Patch som sin skyddsängel blir kortvarig. Hon misstänker snart att han vill henne illa, och när hon kommer på honom att spana på sin värsta fiende, Marcie Millar, brister det och Nora bryter upp. Hon spenderar tid med sin barndomsvän, Scott, som nyss flyttat in i Coldwater, men hon märker att han döljer något. Något som för henne på vägen till ett svar, vem ligger bakom mordet på hennes pappa?
 Hon får upp spåret och kommer fram till det värsta: Patch är mördaren.
 Kan Nora verkligen lita på sin egen skyddsängel? Är hans hemligheter mörkare än hon misstänkt?

 Alla, absolut alla mina förväntningar blev uppfyllda av boken. Den var allt jag väntat mig, och mer! Måste säga att den var lika bra som den första, inte heller här hittade jag en enda negativ sak.
 Det är så sjukt svårt att ta fram det bästa i boken, det finns bara bra saker! Men handlingen är ju väldigt bra, jag gillar hur den är väldigt "Twilight", fast ändå inte. Det är liksom gammalt, men ändå nytt. Det känns så himla verkligt, trots att det handlar om änglar och nefilim och sådant. En annan sak som är bra är att den är så himla spännande, från kapitel ett är man fast, och spänningen stiger under tiden och i slutet sitter man som på nålar, och det är omöjligt att lägga ifrån sig den.
 Kom på mig själv med att bli arg på karaktärerna i boken, när någon gjorde något "fel" blev jag grinig och skakade boken och muttrade till den. Jag grät lite också, kan jag erkänna. Inte för att det var väldigt sorligt, det var mest vad jag skulle gjort i dom situationerna. Becca förklarar värdigt bra och hon får en att känna igen sig och leva in i boken...
 Helt enkelt: sjukt läsvärd serie!
 + Underbar, spännande, fin ...
 - Blir frustrerad på sakerna som hände ;)

/Alice

LÄS OCKSÅ: Fallen ängel
BEVAKA DEL 3: Silence

Ingen sommar utan dig - Jenny Han

 Så länge Belly kan minnas har hon tillbringat somrarna i huset vid havet tillsammans med bröderna Conrad och Jeremiah. Men i år blir det inte så.
 Förra sommaren hände något mellan Belly och Conrad, något som sedan förstörde allt.
 Belly är djupt sårad, men när Conrad plötsligt försvinner är hon och Jeremiah de enda som kan hitta honom. Och till slut kan allt bara ställas till rätta där det en gång började - vid havet.

 Jag har varit så sjukt förväntansfull inför uppföljaren till min stora favorit Sommaren jag blev vacker. Jag kunde knappt bärga mig när den kom hem, jag ville slänga boken jag höll på med i väggen för att få läsa denna så fort som möjligt. Och jag blev absolut inte besviken! Trots att handlingen inte är den gladaste gör den mig lycklig och varm. Den andas sommar och sol, och jag kan nästan höra havet brusa i öronen.
 Dock saknade jag lite personbeskrivningar, visst, man ska väl få sig en egen uppfattning om hur karaktärerna ser ut, men det skulle vara enklare om man fick höra ögonfärg, hårlängd, hårfärg och sådant grundläggande, så att man sedan kunde utveckla sin egen bild. Själv såg jag inget framför mig...
 Det är, trots det, en fantastisk kärlekshistoria, som är värd alla priser som finns! Den är så underbart mysig, somrig och fin...
 + Mysig, fin, andas sommar och sol...
 - Saknar personbeskrivningar.

/Alice

LÄS OCKSÅ: Sommaren jag blev vacker

De utvalda: Tankeläsaren - Kristin Cashore

 Katsa är sexton år och lever i Middluns, ett av världens sju kungadömen. Hon är en av de få som fötts med olikfärgade ögon, en av särlingarna som kungarna har rätt att utnyttja. Katsa har stridens gåva och hon  kung Randa av Middluns utnyttjar henne som torped. Hon skickas ut i världen för att hota, plåga eller mörda kungens fiender.
 Allt förändras när hon möter särlingsprinsen Po. Hon hittar en likvärdig stridspartner och en vän. Po förstår Katsa som ingen annan, men vad döljer han?
 En farofylld färd tar sin början och tillsammans upplever de bottenlös ondska, men också trofast vänskap och en kärlek så stark att den skrämmer henne.

 Jag måste erkänna, jag har varit påväg att ge upp med denna boken flera gånger. Men nu, när jag plöjt mig genom nästan 500 sidor får jag säga att jag är tämligen förvirrad.
 Början var riktigt dålig. Den var seg, tråkig och ointressant. Först efter 70 sidor började det bli läsbart, det första var bara en plåga. Bara de första kapitlen tog mig flera dagar att läsa, bara för att jag somnade varje gång jag började.
 När den sedan blev okej, tog det inte lång tid innan jag tyckte väldigt mycket om den! Jag gick runt och funderade vad som skulle hända härnäst, och de resterade 400 sidorna gick lätt.
 Det är just det, att jag kan räkna upp så mycket negativt, men ändå tyckte jag jättemycket om den i slutet, som gör mig så förvirrad. Men jag tror att den måste nå rätt målgrupp, en målgrupp som är väldigt begränsad. Jag tror också att detta är en bok för dem som älskade Vargbröder som mindre, den påminner väldigt mycket om dem böckerna, men vildmarkslivet och äventyren. Har du inte tyckt om sådana här böcker tidigare, kommer du antagligen inte att tycka om denna..
 + Spännande, bra skriven, handlingen, att den finns i två versioner(vuxen och ungdom), kan nog passa bra till killar ...
 - Seg i början, förvirrande, lämnar många frågor obesvarade...

/Alice

Kär i kärleken - Lina Forss

 Timotej af Lilja har allt: pengar, kläder, en egen våning i Chelsea. Hon har kompisar som lyssnar och killar som flirtar. Men är Timmy kär i Måns, Wille, Paul eller John? Eller är hon bara kär i kärleken?

 När jag hörde om boken var jag väldigt skeptisk, och det blev inte bättre när jag läst på baksidan och sett dess trailer, så mina förväntningar var låga. Och det var bra, annars skulle jag blivit besviken. För visst, den var faktiskt bra, handlingen och så. Men den var så sjukt seg, det tog mig en hel vecka att läsa ut den, och den är inte lång. Grejen är att den är ju ganska lättläst, men det var något som gjorde att jag läste den väldigt långsamt, och den var liksom tröttsam, så vanligtvis somnade jag efter ett kapitel eller två.
 Men, det är nog bättre för tjejer som gillar sådana här böcker. För om man fastnat för texten på baksidan så är den nog jättebra..
 Okej, nu ska jag inte vara så negativ, för jag vet själv att jag njöt av att läsa den ibland. Den var mysig på sina ställen, och den smittade känslor, så när Timmy var glad, var jag glad...
 + Den är nog bra om man fastnat för baksidetexten, mysig, känslosmittare
 - Seg

/Alice

Sanningen om Alice - Rebecca James

 På en fest blev Katherines lillasyster brutalt mördad. Full av sorg och skuldkänslor flyr hon från sina sörjande föräldrar till sin moster Vivien i Sydney. Där börjar hon i skolan och träffar en ny vän, Alice.
 Hon känner att hon kan leva igen, och blir lyckligare än hon varit på länge. Alice är urgullig och väldigt mån om att veta allt om Katherines förflutna. Men snart visar det sig att det finns ett skäl till varför Alice vill veta allt. Sanningen om Alice är mer skrämmande än Katherine någonsin skulle kunna gissa.

 Så, detta skulle vara en "gastkramande thriller"? Under hela läsningen väntade jag på att en enorm vändning skulle ske, och att det skulle bli läskigt. Men det kom aldrig. Visst, vissa delar var jag lite skrämd, men det var för att jag väntade på att det skulle bli värre.
 Också sättet den var skriven var väldigt jobbigt. I början växlade kapitlen mellan tre olika tider, regelbundet. Och det var ju okej, bara lagom förvirrande, men när mönstrets bröts och det var samma tid i fyra kapitel, och sedan en annan tid i det femte kapitlet, då blev det jobbigt. Jag var tvungen att gå tillbaka i boken och kolla vad som hänt i den tiden, för att sedan läsa kapitlet och gå tillbaka dit när det hoppade till samma tid ...
 En annan sak som jag inte tyckte om var slutet. Alla thriller-böcker jag läst har slutat öppet, och visst, då klagade jag på det, men nu kändes det plågsamt att läsa de sista tre kapitlen, när Sanningen om Alice var avslöjad och mycket hade hänt. Eftersom att de sista kapitlen inte gjorde någon skillnad i storyn, kändes det sjukt onödigt.
 Innan jag blir positiv om boken måste jag också kritisera dess namn. Originaltiteln är Beautiful Malice, och malice är engelska för skadeglädje, illvilja, ondska, och då passar namnet mycket bättre.
 Okej, nu ska jag hitta något positivt... Handlingen, kan ju vara bra, om inte tidshoppen varit som dom var, skulle den nog varit väldigt bra. Och karaktärerna var också bra, dom var väldigt bra beskrivna och olika.
 + Handlingen (utan tidshopp), karaktärerna
 - Tidshoppen, namnet, slutet

/Alice

Lilla Darling - Johanna Nilsson

 Lilla Darling. För andra är hon lite bimbo, lite slampig. Festar hårt, ytlig. Men för Jerry är hon så mycket mer. Hon är meningen med hans liv, skälet varför han går upp om morgnarna. Han vet bara inte hur han ska berätta det för henne.
 Varje morgon målar Jerry en sorgrand runt sina ögon, svart kajal mot det blå. Han är inte bög, som andra tror, han har bara så många svartkänslor i sig att han måste visa det svarta..

 Det var självklart att jag skulle läsa boken, så fort jag hört namnet visste jag att det var en bok jag skulle tycka om. Och ja, jag tyckte om den. Men det fanns defekter också.
 Den var väldigt bra, men sjukt förutsebar fram till någon gång i mitten. Det var nästan först då jag fastnade på riktigt. Karaktären Jerry var väldigt bra. Trots att det är en kvinnlig författare som skrivit ur en killes perspektiv var den bra. Jag störde mig på det i början, men sedan tänkte jag inte mer på det, och då var det inte jobbigt längre. Antagligen för att Johanna inte skildrat så mycket av Jerrys känslor i boken, för det brukar kännas fel då...
 Vad jag inte tyckte så mycket om var konversationerna. Johanna skrev inte vem som sade vad mer än i början, och då var jag tvungen att läsa om konversationerna igen och räkna vem som sade vad..
 Men. Ändå: Den var bra, och jag tror tillochmed att en kille skulle kunna tycka att den var bra, eftersom att den är från en killes perspektiv.
 + Bra, killbok ...
 - Förutsebar, jobbiga konversationer.

/Alice

Cirkeln - Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

 Höstterminen har precis börjat i Engelsfors gymnasium när en kille hittas död på skoltoaletten. Alla tänker att det är ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.
 En mystisk natt när månen färgas röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt, de vet inte hur de kom dit eller varför de är där.
 Men en sak vet de säkert: Utan varandra kommer de inte överleva.

 Jag hade planerat att läsa boken långt innan den kom ut, men jag kunde ändå inte förstå varför det var sådan uppståndelse kring den. Men nu förstår jag. Den var helt magiskt bra och allmänt fantastisk. Att det bara tog mig 3 dagar att läsa ut 530 sidor är ett väldigt bra tecken.
 Allt var helt perfekt: karaktärerna, kontrasterna mellan de olika och främst HANDLINGEN. Jag brukar inte vara väldigt svag för fantasy-böcker, men efter Cirkeln har jag verkligen ändrat uppfattning! Den var så verklig, trots att den inte var det ... Det faktum att det utspelar sig i en liten stad mitt ute i ingenstans höjer verklighetsfaktorn ett snäpp. Skulle det vara någon annan författare skulle den definitivt utspela sig i Stockholm, eller någon annan stor stad i världen.
 Jag gillade hur de beskrev de olika karaktärerna, och hur de inte alltid skapade sina karaktärer efter fördomar. Jag vågar inte ta något exempel, vill inte förstöra för er när ni läser boken. Här finns inget om. Ni ska läsa boken någon gång under er livstid, annars kommer ni att missa något!
 + Karaktärerna, kontrasterna, att den aldrig var tråkig ...
 - Måste vänta tills fortsättningen kommer .

/Alice