Eld – Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

DEL TVÅ I ENGELSFORS-TRIOLOGIN.
LÄS OM DEL ETT, CIRKELN HÄR

 De utvalda ska börja andra året på gymnasiet efter en lång sommar där de bara gått och väntat på demonernas nästa drag. Men när hotet dyker upp kommer det från ett håll de aldrig förutsett. Med tiden blir det alltmer uppenbart att något står väldigt fel till i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet, döda möter de levande. De Utvalda knyts allt tätare och blir påminda om att inte ens magi kan lindra olycklig kärlek eller laga ett krossat hjärta.

 Åh, jag har längtat efter denna bok så länge. Det var mer än ett år sedan jag läste ut cirkeln nu, så det var på tiden att Eld hamnade i min brevlåda. Och nu, när jag läst ut del två, kan jag knappt bärga mig tills del 3 kommer ut, när det nu händer.
 I början av boken var jag inte så charmad, dock. Den var aldrig tråkig, lite mer....seg, bara. Jag kände inte att jag inte kunde lägga ifrån mig boken, tvärtom, när jag blev trött lade jag ner den och började tänka på annat.
 Men när det spännande började, då var jag fast. Jag var i min egen bubbla, ingen kunde prata med mig och jag kunde inte sova eller koncentrera mig på annat. Tror inte att jag skulle kunnat lägga ifrån mig boken om det så började brinna runt mig.
 I helhet var boken så otroligt bra, och den innehöll flera välbehövliga återblickar och minnen från Cirkeln, bok ett i serien. Trots det sega i början, så var mer än tre fjärdedelar av boken så väldigt fantastiskt hypnotiserande att jag inte bryr mig om det. Så, då kan jag ändå säga att jag inte kunde hitta något fel med boken, och att den är helt perfekt...den har allt! Kärlek, tonårsproblem, magi, spänning... Jag har inte lagom många fingrar och tår för att räkna upp allt som är bra i Eld.

 + Visst hör man detta ofta, men ALLT (och jag menar det!)
 – Måste vänta ännu mer tills del tre kommer ut.

Låt den rätte komma in — John Ajvide Lindqvist

 Året är 1981 och vintern har precis kommit till Stockholmsförorten Blackeberg. Människor strömmar på och av tunnelbanan, ungdomar sniffar lim i källarförråden och alkisgänget hänger på sin kinakrog. I en lägenhet sitter tolvåriga Oskar och läser skräcknoveller och drömmer om att hämnas på pojkarna som mobbar honom.
 En dag skakas förorten av ett brutalt mord, en pojke har hängts i skogen och tömts på blod. Livet i Blackeberg ska snart förändras, folk dras in i onda cirklar med makter som ingen kan stå emot. För Oskar förändras livet än mer: han möter sin första kärlek —grannflickan Eli. Men det är något otroligt speciellt med henne.

 Jag förstår inte varför Twilight blev så himla stor, medan den här boken inte blev det. Eller, visst är denna boken internationellt känd och allt, men ändå. Båda handlar om vampyrer, och båda innehåller kärlek, men Låt den rätte komma in är så mycket mer.....trovärdig på något sätt. och inte lika skrattretande som Twilight. Nu har jag ju inte sett filmen som är baserad på denna boken, men jag kan tänka mig att den är väldigt bra.
 Så, tillbaka till boken. Den var väldigt bra och jag tror inte att jag någonsin läst något liknande. Sällan hittar jag böcker som är så gripande, trovärdiga och spännande, allt på samma gång. Den var väldigt svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa och jag låg vaken flera timmar i sträck för att läsa mer mer och mer!
 Dock hade även den här boken sina nackdelar. I början, innan man riktigt kommit in i läsningen ordentligt, var de olika parallelhandlingarna väldigt förvirrande och det fanns lite för många namn att komma ihåg. Därför var det ibland lite svårt att hänga med i svängarna.
 Jag fann inte boken sådär jätteläskig—direkt. Alltså, den var otäck och hemsk, men inte på så sätt att jag satt på nålar medan jag läste och inte heller låg jag sömnlös av skräck. Visst fanns det något enstaka tillfälle då jag röd i hela kroppen kunde riktigt se en hemsk bild framför mig, men det var en gång. I en skräck-bok på mer än fyra hundra sidor borde det hända lite oftare.
 Trots detta älskade jag boken, och den är verkligen att rekommendera om du tycker om lite spänning och är över femton år. Visst kan man nog läsa boken om man är yngre, men språket är på vissa ställen en aning avancerat och den kan nog ge ett värre(hemskare) intryck hos den yngre målgruppen.

 + Spännande, trovärdig
 – Ibland förvirrande

/Alice

TRAILER TILL FILMEN LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN (LET THE RIGHT ONE IN)

Strimmor av hopp - Ruta Sepetys

 Lina är bara femton år när Sovjetunionens hemliga polis en kväll bryter sig in i familjens hus och för bort dem.
 Lina, hennes mamma och lillebror skiljs från sin pappa och tvingas upp i en smutsig tågvagn tillsammans med en stor grupp andra Litauer. Där påbörjas resan mot ett ogästvänligt fånläger i Sibirien, där de måste jobba hårt för en snål matranson.
 Det är svåra år som följer, och endast de utsattas viljestyrka, kärlek och hopp som får familjen att ta sig igenom dagarna. Men är det nog för att de ska överleva?

 I början, när jag läste boken tyckte jag inte om den alls. Den var seg, konstig och ganska långtråkig. Men när jag tog mig en extra titt, och började läsa mer och längre stycken i taget, insåg jag hur bra den faktiskt är och hur viktigt det är att en händelse som den här inte bara glöms bort, något som kan vara enkelt gjort – den hamnar i skuggan av Förintelsen och Andra Världskriget.
 Boken är lättläst och spännande, dock måste jag säga att jag hade svårt för ordvalen på vissa ställen, och de otroligt konstiga liknelserna och metaforerna. Förutom det, är boken en perfekt – lagom gripande, mycket spännande och otroligt intressant – tonårsbok för de som vågar se sanningen i vitögat.
 Det bästa med boken var att allt har varit på riktigt. Jag har svårt att läsa sådana här böcker med tanken på att det har suttit någon (sjuk) människa och fantiserat ihop dessa hemska förhållandena. Men om det har varit på riktigt, om det är en medborgare som tagit på sig ansvaret att skriva ner något såhär viktigt, då är en annan sak. Då kan jag tillåta mig själv att känna medlidande och sorg på ett annat sätt.
 Som slutsats; klarar du böcker som berättar sanningen – hur hemsk och skrämmande den än kan vara – läs boken, den är värd det.
 + Spännande och "lagom gripande". Sann och intressant.
 – Kan vara lite väl hemsk och sann.
/Alice

Harry Potter and the Triwizard tournament (och den flammande bägaren) - J.K Rowling

Harry är nu fjorton år och ska börja sitt fjärde år på Hogwarts. Detta år hålls den legendariska tävlingen mellan tre av trollkarlsvärldens skolor; Hogwarts, Durmstrang och Beauxbatons. En kämpe utses, från vardera skola, av den flammande bägaren. Men när en fjärde kämpe utses, en kämpe som även är flera år yngre än tillåtet, uppstår förvirring. Men som reglerna säger måste Varje kämpe tävla och Harry får kämpa in i det sista flera gånger under året. Vem lade egentligen i Harrys namn i den flammande bägaren? Vem är det som vill åt Harry Potter?

Återigen måste jag hylla dessa underbara böcker. Jag är ju inte precis tidig med att läsa böckerna, och ännu är jag inte klar, men i tillfällen som detta känner jag att Bättre sent än aldrig! verkligen stämmer in. Rowling är en fantastisk författare som förmedlar spänning och humor. Hon har en underbar fantasi som man bara kunde önska att man hade själv! Boken är tjock och verkligen utfylld, man undrar ju hur hon kan få med så mycket, själva tävlingarna är ju trots allt inte på majoriteten av sidorna. Men jag måste ändå säga att även om det är mycket mellantjafs (sådant som de tar bort i filmerna) känns boken inte långtråkig och det mesta känns faktiskt helt nödvändigt för berättelsens skull. 

+ Tanken. Allt är så uttänkt, så som bara bra författare kan få till det!

- Har inget att klaga på!

Jag vill bara passa på att ursäkta så hemskt mycket för min fruktansvärt dåliga uppdatering! Jag har haft mycket på gång, men jag ska bättra mig! 

//Felicia

Deadly little secret - Laurie Faria Stolare

 16-åriga Camelia levde ett någorlunda normalt liv, fram tills för tre månader sedan, när en mystisk kille räddade henne från att bli påkörd av en bil. När den mystiske killen, Ben, börjar på hennes skola förändras allt.
 Ryktet säger att han dödade sin förra flickvän, och Ben blir genast utfryst av alla på skolam. Förutom av Cameila. Trots ryktena känner Camelia sig dragen till honom ... och hans beröring. Men efter ett tag får Camelia konstiga brev och anonyma telefonsamtal. Ben hävdar att hon är i fara, men kan hon lita på honom? Hon vet att han döljer något ... men han är inte det enda med en hemlighet.

 I början verkade boken som ännu en version av Twilght-gone-new, och jag var väldigt nära att lägga ner den. Men, det gjorde jag inte, och ett par kapitel in i boken så kändes det som att det var värt det. Det var några tillfällen där jag suckade högt och tänkte NEJ NEJ NEJ, men sen gick det över och jag tyckte om den igen.
 Det bästa var spänningen mot slutet, Laurie förklarade allting väldigt bra och man kunde verkligen leva sig in i hennes förklaringar och man kände sig lika utsatt som Camelia. Jag älskade hur den följde mönstret av deckare att den börjar lagom intressant och sedan trappades det upp mer och mer tills det nästan tippade över.. och så släppte det.
 Dock kändes slutet ganska så avslutande, trots att det stod 'läs nästa bok, Deadly little lies' kände jag inget stort behov av det, för jag var nöjd med vad som skett.
 + Spänningen
 - Twilight-gone-new

/Alice

Helena - Josephine Angelini

 Helena Hamilton är blyg, extremt blyg. Hon mår illa och får magsmärtor när får uppmärksamhet. Problemet är bara att hon är 17 år, lång, blond och har ett ansikte som en gudinna.
 En ny familj flyttar in på Nantucket, den väldigt omtalade familjen Delos, och när Helena ser Lucas Delos grips hon plötsligt av en stark lust att döda honom, och hon attackerar honom. Mitt i skolan, framför ögonen på alla.
 Konstiga saker händer med Helena, och hon tror att hon håller på att bli galen. Först incidenten med Lucas, och sedan börjar hon se syner och drömma mardrömmar.
 Men när sanningen går upp för Helena vet hon inte vad hon ska göra. Kan man trotsa det öde som står skrivet i stjärnorna?

 Jag har många, och inte mint blandade, åsikter om Helena. I början kändes den väldigt Twilght, gammal och uttjatad. Men när den blev lite annorlunda, var den bättre. Seg, först, men när jag nått mitten av boken var jag fast.
 Däremot innehöll den liiite för mycket grekisk mytologi, och eftersom att jag inte är det minsta intresserad av sådant ansåg jag det bara långtråkigt. Om man däremot läst böcker som Oddysén och Illiaden och tyckt om dom, så är detta absolut den perfekta boken!
 Mot slutet var det inte lika mycket tjat om den grekiska mytologin, och det var bara nagelbitande spänning. Då var det omöjligt att lägga ifrån sig boken, och trots att jag var väldigt negativ om den från början, gjorde  spänningen i slutet att jag kan tänka mig att läsa nästa bok :)
 + Spännande!!
 - Början var för mycket Twilight, lite mycket grekisk mytologi.

/Alice

Förlorad ängel - Becca Fitzpatrick

 Noras glädje med Patch som sin skyddsängel blir kortvarig. Hon misstänker snart att han vill henne illa, och när hon kommer på honom att spana på sin värsta fiende, Marcie Millar, brister det och Nora bryter upp. Hon spenderar tid med sin barndomsvän, Scott, som nyss flyttat in i Coldwater, men hon märker att han döljer något. Något som för henne på vägen till ett svar, vem ligger bakom mordet på hennes pappa?
 Hon får upp spåret och kommer fram till det värsta: Patch är mördaren.
 Kan Nora verkligen lita på sin egen skyddsängel? Är hans hemligheter mörkare än hon misstänkt?

 Alla, absolut alla mina förväntningar blev uppfyllda av boken. Den var allt jag väntat mig, och mer! Måste säga att den var lika bra som den första, inte heller här hittade jag en enda negativ sak.
 Det är så sjukt svårt att ta fram det bästa i boken, det finns bara bra saker! Men handlingen är ju väldigt bra, jag gillar hur den är väldigt "Twilight", fast ändå inte. Det är liksom gammalt, men ändå nytt. Det känns så himla verkligt, trots att det handlar om änglar och nefilim och sådant. En annan sak som är bra är att den är så himla spännande, från kapitel ett är man fast, och spänningen stiger under tiden och i slutet sitter man som på nålar, och det är omöjligt att lägga ifrån sig den.
 Kom på mig själv med att bli arg på karaktärerna i boken, när någon gjorde något "fel" blev jag grinig och skakade boken och muttrade till den. Jag grät lite också, kan jag erkänna. Inte för att det var väldigt sorligt, det var mest vad jag skulle gjort i dom situationerna. Becca förklarar värdigt bra och hon får en att känna igen sig och leva in i boken...
 Helt enkelt: sjukt läsvärd serie!
 + Underbar, spännande, fin ...
 - Blir frustrerad på sakerna som hände ;)

/Alice

LÄS OCKSÅ: Fallen ängel
BEVAKA DEL 3: Silence

De utvalda: Tankeläsaren - Kristin Cashore

 Katsa är sexton år och lever i Middluns, ett av världens sju kungadömen. Hon är en av de få som fötts med olikfärgade ögon, en av särlingarna som kungarna har rätt att utnyttja. Katsa har stridens gåva och hon  kung Randa av Middluns utnyttjar henne som torped. Hon skickas ut i världen för att hota, plåga eller mörda kungens fiender.
 Allt förändras när hon möter särlingsprinsen Po. Hon hittar en likvärdig stridspartner och en vän. Po förstår Katsa som ingen annan, men vad döljer han?
 En farofylld färd tar sin början och tillsammans upplever de bottenlös ondska, men också trofast vänskap och en kärlek så stark att den skrämmer henne.

 Jag måste erkänna, jag har varit påväg att ge upp med denna boken flera gånger. Men nu, när jag plöjt mig genom nästan 500 sidor får jag säga att jag är tämligen förvirrad.
 Början var riktigt dålig. Den var seg, tråkig och ointressant. Först efter 70 sidor började det bli läsbart, det första var bara en plåga. Bara de första kapitlen tog mig flera dagar att läsa, bara för att jag somnade varje gång jag började.
 När den sedan blev okej, tog det inte lång tid innan jag tyckte väldigt mycket om den! Jag gick runt och funderade vad som skulle hända härnäst, och de resterade 400 sidorna gick lätt.
 Det är just det, att jag kan räkna upp så mycket negativt, men ändå tyckte jag jättemycket om den i slutet, som gör mig så förvirrad. Men jag tror att den måste nå rätt målgrupp, en målgrupp som är väldigt begränsad. Jag tror också att detta är en bok för dem som älskade Vargbröder som mindre, den påminner väldigt mycket om dem böckerna, men vildmarkslivet och äventyren. Har du inte tyckt om sådana här böcker tidigare, kommer du antagligen inte att tycka om denna..
 + Spännande, bra skriven, handlingen, att den finns i två versioner(vuxen och ungdom), kan nog passa bra till killar ...
 - Seg i början, förvirrande, lämnar många frågor obesvarade...

/Alice

Cirkeln - Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

 Höstterminen har precis börjat i Engelsfors gymnasium när en kille hittas död på skoltoaletten. Alla tänker att det är ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.
 En mystisk natt när månen färgas röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt, de vet inte hur de kom dit eller varför de är där.
 Men en sak vet de säkert: Utan varandra kommer de inte överleva.

 Jag hade planerat att läsa boken långt innan den kom ut, men jag kunde ändå inte förstå varför det var sådan uppståndelse kring den. Men nu förstår jag. Den var helt magiskt bra och allmänt fantastisk. Att det bara tog mig 3 dagar att läsa ut 530 sidor är ett väldigt bra tecken.
 Allt var helt perfekt: karaktärerna, kontrasterna mellan de olika och främst HANDLINGEN. Jag brukar inte vara väldigt svag för fantasy-böcker, men efter Cirkeln har jag verkligen ändrat uppfattning! Den var så verklig, trots att den inte var det ... Det faktum att det utspelar sig i en liten stad mitt ute i ingenstans höjer verklighetsfaktorn ett snäpp. Skulle det vara någon annan författare skulle den definitivt utspela sig i Stockholm, eller någon annan stor stad i världen.
 Jag gillade hur de beskrev de olika karaktärerna, och hur de inte alltid skapade sina karaktärer efter fördomar. Jag vågar inte ta något exempel, vill inte förstöra för er när ni läser boken. Här finns inget om. Ni ska läsa boken någon gång under er livstid, annars kommer ni att missa något!
 + Karaktärerna, kontrasterna, att den aldrig var tråkig ...
 - Måste vänta tills fortsättningen kommer .

/Alice

Arvet - Rachel Ward (Döden i dina ögon 2)

 Adam ser siffror precis som sin mamma gjorde. När han ser in i folks ögon ser han datumet de ska dö. När han en dag inser att alldeles för många har samma dödsdatum blir han rädd. Vad ska egentligen hända 2027?
 Alla möjliga händelser och tankar spelas i Adams huvud medan han försöker bestämma sig: ska han bryta sin mors löfte och varna London-borna om katastrofen?
 Mitt i allt kaos träffar han Sarah som vänder hans värd uppochner - igen.

 Jag brukar inte ha höga förväntningar om uppföljare till böcker, men av något skäl hade jag det för denna. Och jag  blev nöjd. Visst - den var lite seg ibland, men det vägdes upp mot den fantastiska storyn och de underbara karaktärerna.
 Det är bara en sak jag inte brukar tycka om som jag reagerade på här också - en kvinnlig författare som skriver ur en killes perspektiv. Okej, denna boken var inte så jobbig, men jag tänkte på det.
 Annars var boken verkligen underbart läsvärd. Man kan tro att det blir tjatigt med en uppföljare, med "samma" problem och samma gåva. Men nej, nej, nej. Dom första sidorna tänkte jag så, men den är så lik - och ändå så annorlunda.. Jättebra, helt enkelt!
 + Handlingen, karaktärerna
 - Lite seg..

LÄS OCKSÅ: Döden i dina ögon - Rachel Ward

De som går igen - Marcus Sedgwick

Östeuropa, i början av 1600-talet. Peter och hans far Tomas har aldrig bott kvar på något ställe i en längre tid. Nu när Peter är en ung man slår de sig äntligen ner i närheten av byn Chust, där de jobbar med att hugga ved åt folket i byn. I hela sitt liv har Peter hört historier om De som går igen; människor som reser sig ur graven och tar folks liv (typ av vampyrism), men hans far har alltid sagt åt honom att inte tro på sånt skrock. Men nu, på ett sånt litet och oviktigt ställe som Chust, får han uppleva det på riktigt...

Det första som stod i boken var: Östeuropa, i början av 1600-talet. Då tänkte jag direkt att det här är verkligen inte min typ av bok! Men redan efter första kapitlet kände jag att jag bara ville fortsätta läsa den, istället för att sova, som jag egentligen verkligen behövde göra den kvällen. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag tyckte om den för under tiden jag läste tänkte jag fortfarande att det här är inte den typen av bok som jag brukar gilla, men det gjorde jag i alla fall! Antagligen är detta för att författaren är väldigt duktig, han fick mig att sträckläsa den (visst, jag läste den när jag var sjuk, men jag kunde ju gjort annat, sett på film t.ex.) Marcus har gjort mycket research på gamla vampyrhistorier, vilket gjorde det lite häftigt, att det var såhär folk trodde för länge sedan.

+ Det gick en röd tråd genom boken, jag gillar när det är eller händer något i början, som man senare i boken får förklaringen till. Om du läser boken kommer du snabbt märka tråden.
- Jag hade velat ha mer förklaringar om hur allt såg ut, även om det kanske inte fanns jättemycket att förklara om det. Det blev lite enformigt ibland.

//Felicia

Afrodite och ödet - Ritta Jacobsson

 Det är höst och Ditte har börjat nian. Uttagningen till skollaget har gjort Ditte till lagets enda tjej. Visst är hon bättre än de flesta av killarna, men det är inget de vågar erkänna. Samtidigt börjar Anton i Dittes klass, och han är inte bara snygg och charmig, han har vunnit skolmästerskapen i innebandy med sin förra skola. Snart går snacket om att Anton ska ta Dittes plats i laget, och allt fler lagkamrater vänds mot henne. Facebookgrupper startas och rykten sprids likt vinden.
 Den nya idrottsläraren Ted försöker stötta Ditte, men han har själv fullt upp i en härva av spelmissbruk och lån...

 En Afrodite-bok kan aldrig bli fel! Jag har läst dem sedan den första kom ut(detta är del 6), och aldrig blivit besviken; ingen skillnad denna gången. Jag sträckläste varje gång jag hade chansen och låg uppe länge på kvällarna och bara läste. När boken helt plötsligt tog slut igår kväll hade jag både skrattat, gråtit och blivit rädd.
 Vad som är så bra med Afrodite-böckerna är att det är ungdoms-deckare, anpassade till tjejer, och det har jag inte hittat fler av. Att Ritta Jacobsson är en så bra författare är bara ett plus! En annan sak jag älskar, det är att framsidan har något med boken att göra, den visar en händelse i boken! Varje gång jag läser en Afrodite-bok väntar jag till just den biten som blivit fångad på framsidan och beundrar. Det finns inte mycket mer att säga om boken, mer än läs den!
 + En ungdoms-deckare för tjejer, spännande, allmänt bra ...
 - Det lite orealistiskt ibland, kanske...

/Alice

En andra chans - Anne Cassidy

 Tre flickor går ner till reservatet för att leka,
men bara tå av dem kommer tillbaka...


 Alice Tully vet precis vad som hände, den där dagen vid reservatet för sex år sedan. Hon kommer aldrig någonsin att glömma, trots att hon försöker att leva ett normalt, självständigt liv.
 Alice har ett mörkt och våldsamt förflutet, som trots alla försök att glömma, börjar komma ikapp henne och förstöra hennes nya tillvaro...

 Jag gillade boken, starkt. Den var bra och väldigt hemsk på sina ställen. Dock var vissa saker i början lite förutsägbara, man anade ett par kapitel innan det hände.
 Jag gillade att boken var uppdelad i tre delar, det förenklade historien lite. Något annat jag tyckte mycket om var handlingen. Jag har då aldrig läst en bok som denna, trots att det var vad jag misstänkte innan jag började läsa.
 En liten grej som jag störde mig på, något som är så typiskt mig, var att det var grammatiska fel här och där. Ibland i beskrivningar var jag tvungen att läsa stycket om och om igen för att sedan rätta det i huvudet och det hände lite här och där, i hela boken, faktiskt. Inte kul.
 Annars var boken väldigt bra, den passar nog för killar också.

 + Handlingen.
 - De grammatiska felen.

/Alice

Fråga Alice: En sann historia - Anonym

 Alice kan vara någon du känner,
 Alice kan vara vem som helst,
 Alice knarkar.
 En superstark dagbok om en femtonårig tjej i Amerika. Hon är som vem som helst, men på en fest får hon testa LSD, och sedan blir det svårt att sluta. Hon träffar killar, rymmer hemifrån och festar med kompisar. Och knarkar.
 Hon skrev dagbok under en lång tid, och den är nu publicerad som bok.

 Hela grejen med att det är en riktig dagbok, att Alice funnits på riktigt, att författaren till boken är Anonym och okänd ger mig rysningar. Innan jag läste boken tyckte jag att det var häftigt, men nu, efteråt blir jag bara ... ledsen. Ledsen att detta händer människor runt oss, att det faktiskt finns ungdomar i min ålder som råkar ut för detta som Alice råkat ut för.
 Men boken är bra. Den är spännande, gripande och allmänt underbar. Man fastnar direkt och släpper inte boken förrän epilogen.
 Den passar väl för åldern 12+, och mest för tjejer, men jag tror att även killar kan njuta av den här boken.
Eftersom att den handlar om ett så starkt ämne, som drabbar både tjejer och killar, och främst eftersom att den är sann.
 + Den handlar om ett mycket starkt ämne, den är sann och bra!
 - Den är lite hemsk...

/Alice

Tretton skäl varför - Jay Asher

(Förlåt för väldigt dålig uppdatering, både jag och Felicia har haft fullt upp!)

 Clay Jensen vill inte ha något att göra med banden som Hannah Baker spelade in. Hannah är död, hennes hemligheter ska begravas med henne.
 Sedan berättar Hannahs röst för Clay att han finns med på banden och att han, på något sätt, är skyldig till henns död. Clay lyssnar, och fortsätter hela natten. Tillsammans med Hannahs inspelade röst driver han runt i den lilla staden och upptäcker saker som förändrar hans liv för alltid.

 Den började riktigt bra. Prologen var konstig, men så fort boken började fastnade jag! Jag kunde inte sluta läsa, fram till mitten, då handlingen började blir lite enformig. Trots att det hände olika saker hela tiden kunde jag inte känna mig lika intresserad som i början. Men samtidigt kunde jag inte med mig att lägga undan boken och sluta läsa(ja, ibland var den så tråkig), jag var tvungen att se hur allt slutade. Så trots att boken var tråkig var jag tvungen att fortsätta läsa. Om det är bra eller dåligt får ni döma själva.
 Den var lite förvirrande också. När Hannah berättade bar det kursiv text, och så mitt i hennes snack kom det vanlig text som förklarade vad Clay gjorde eller tänkte och sedan blev det kursiv text igen och så eller vänta menade dom Clay där eller Hannah och vem snackar nu vem är det?
 Det blev förvirrande, helt enkelt.
Dock tycker jag att den är läsvärd, kanske för 15+, då den är ganska "mycket": det är mycket text och känslor och(ibland) komplicerade beskrivningar och ämnet berör mest folk över 15.
 + Handlingen, fastnade från sida 1, spännande.
 - Blev tråkig och enformig efter ett tag.

/Alice

Döden i dina ögon - Rachel Ward

 Sedan dagen hennes mamma dog har Jem vetat vad siffrorna hon ser i människors ögon betyder; det är datumet de ska dö.
 Hon försöker hålla sig undan andra människor för att slippa se dom i ögonen, men en dag träffar hon Spider. Han är lång och rastlös och fast besluten om att de ska bli vänner - och kanske mer.
 En dag blir de vittnen till något som tvingar dom att lämna London och bege sig ut på vägarna. De flyr för sina liv, med nedräkningen har börjat ...

 Denna boken gillade jag verkligen. Den var lagom spännande, och perfekt för sådana som jag, som inte tycker om böcker som bara innehåller våld och sprängmedel. Handlingen kändes bra och nytänkande, själv har jag inte läst om något sådant tidigare.
 Den kändes som om den kunde passa för killar, eftersom att Jem inte är den ››tjejigaste‹‹ tjejen.
 Det bästa med boken var nog att den var så lagom spännande, man blev fast och ville inte lägga ifrån sig den, men samtidigt blev man inte rädd. Den väckte känslor, jag grät och skrattade med Jem och Spider.
 Slutet var omtumlande, det var där jag satt fast som mest, och sedan fortsatte jag att vara fast, trots att jag läst ut den .. Jag funderade länge över boken, ville inte börja på någon ny, trots att jag hade tid för det. Den var verkligen bra och läsvärd!
 + Nytänkande handling, lagom spännande, allmänt bra.
 - Slutet. (är det okej att säga så utan att avslöja för mycket? :s)

/Alice

Tillägg: I 2011 kommer del två till Döden i dina ögon. Den heter Arvet, och är förhoppningsvis lika bra som nummer ett!

Skuggan från norr - Philip Pullman

(uppföljaren till Rubinen i dimman, om du också kan läsa om här på bloggen)

London år 1878. När en av Sally Lockharts kunder förlorat alla sina aktiepengar blir Sally funderasam och hon lovar att hon ska fixa tillbaks alla kundens pengar. Och när hennes vänner och kompanjoner på Garlands detektivbyrå dras in i ett spel på liv och död börjar de lägga ihop pusselbitarna. De ser att deras fall hänger ihop, men vet inte hur. Det enda de vet är att det grundar på något den svenske affärsmannen Axel Bellman gjort, och det är inget bra.

Boken är både spännande och sorglig och, precis som förra, faktarik. Men den innehåller många namn, platser och berättelser vilket gör att man blir förvirrad och inte förstår hur saker och ting hänger ihop. Det var antagligen därför jag tyckte att den var tråkig att läsa i början men när jag sedan läst ett tag blev den bra. Philip, författaren, är duktig på att skriva och man undrar hur kan kan veta så mycket, intressant att läsa.

+ i slutet av boken ville jag inte sluta läsa den, både spännande och sorgligt. Funkar lika bra för killar som för tjejer!
- kändes tråkig i början, jag blev bara förvirrad.

//Felicia

Ängeln - Bali Rai

 Det är elva månader sedan Sophie försvann och Jit har tröttnat på att vända på svar som han aldrig får. Tillsammans med Sophies bästa kompis Jenna börjar han nysta i de mystiska omständigheterna kring Sophies försvinnande. Det visar sig snart att fler tjejer är anmälda försvunna - kan de vara en seriemördare på spåren?

 Denna boken gillade jag verkligen - det finns så mycket bra att säga om den, vet inte var jag ska börja! Omslaget är jättefint och den ger en bild av innehållet som säger: tjejbok, spännande, vacker. Den börjar bra, mystiskt på något sätt, så att man lockas att läsa mer. Den är som en bra, spännande bok bör vara, den börjar bra, så att man fastnar, och sedan blir det bara mer och mer spännande, många frågor lämnas obesvarade och när allt är som mest spännande händer något oväntat. Jag kommer ihåg att jag satt och spände mig och skrek till och andades snabbare när jag läste, trots att det var ett tag sedan ...

+ Väldigt bra, spännande
- Känns tjejig, trots att en kille skrivit den. Det kan ju vara både positivt och negativt, men det var det jag kom på ;)

/Alice

Fallen ängel - Becca Fitzpatrick

 Med sitt hånfulla leende  och ögon som ser rakt igenom henne, fångar Patch omedelbart Noras uppmärksamhet. Om än mot hennes vilja och absolut mot allt bättre vetande. Patch dyker upp överallt i Noras liv, och verkar dessutom v eta mer om henne oän hennes närmaste vänner. Nora måste välja: ge upp sitt motstånd och bli hans eller fly så långt bort det bara går. Men när sanningen om Patcch går upp för henne är det för sent att fly ...

 Åh, herreminskaparesgud vilken bra bok! Jag fastnade på sida ett och var fast ända till sista sidan, lite till faktiskt. Kom på mig själv med att googla efter fortsättning (OCH DEN KOMMER!) ... Det var verkligen en underbar bok, gillar inte alltid dark-romance-genren, men denna levde verkligen upp till mina förväntningar, och lite till.
 Det är verkligen svårt att utnämna det bästa med boken, det var så himla mycket bra! Framsidan är ju jättefin, den passar till bokens handling, och HANDLINGEN sen! Den var så bra, så bra.. Jag kan bara säga att jag ska läsa tvåan på engelska, bara för att jag inte orkar vänta tills den kommer på svenska ;)

 + Såhär säger jag ofta, men nu menar jag det mer än någonsin: ALLT ALLT ALLT!
 - Även detta dyker upp ibland, men jag tror inte att jag menat det såhär mycket någon gång : INGET!
/Alice

Ryktet - Bali Rai

 Nya dealare har tagit över efter Buster - nu är det Divy som styr. Eftersom Divy och Billy är kusiner blossar konflikterna snabbt upp mellan Billy och hans gäng. Saker blir inte bättre av att någon golar till polisen och att allt tyder på att det är Nanny, Billys morsas kille, som läcker.

 Detta är den fristående fortsättningen på Välkommen till ghettot, som jag inte läst. Jag började direkt på Ryktet, och det gick bra. I början var det lite jobbigt att hålla koll på alla olika namn, men efter tjugo sidor hade man kommit in i det.

 Det var en spännande bok, man fastnade och blev lite spänd, men inte så att man inte kunde lägga ifrån sig den. Det kändes som att den kunde varit lite mer spännande på sina ställen, eftersom att det verkar vara vad det borde vara, men den  var riktigt bra ändå.

 Jag ville läsa boken för att baksidan kändes väldigt spännande och annorlunda mot vad jag brukar läsa, men den uppfyllde inte riktigt alla förväntningar jag hade. Jag har läst andra böcker av Bali Rai, som varit bättre än denna.

+ Lite spännande, bra handling, snygga konversationer, bra och levande beskrivningar. Passar för killar.

- Kunde varit mer spännande på sina ställen. Uppfyllde inte mina förväntningar.

/Alice