"När jag var tolv år gammal dog en flicka på ett kalas. Eller eventuellt så var det ett party. Det var precis i gränslandet så jag minns inte vad vi kallade det. Något kalas blev det i alla fall inte. Och party tror jag få skulle våga kalla det i efterhand." Kate Mess är sexton år och bor i Helsingborg. I flera år har hon levt ett utsvävande liv med killar, alkohol och droger. I ett desperat försök att slippa sitt förflutna flyttar hon till sin syster i Malmö, men spökena från hennes gamla liv gör sig hela tiden påminda. Speciellt Ali, som var Kates bästis i tio år, nu för tiden träffas de sällan, men de var oskiljaktiga ända tills dom var tolv och Zara hittades död i frysboxen.
Oj, vad vackert. Men samtidigt, vad fult. Otroligt många känslor och tankar snurrar i mitt huvud efter att ha läst ut alla de 150 sidorna i Martin Jerns Affektion. Den var otroligt mörk och ful. Och väldigt vacker och konstnärlig. En sak kan jag säga klart: Den är omöjlig att sluta tänka på.
På flera ställen i boken var jag otroligt förvirrad, och på vissa ställen ville jag inte förstå, men för det mesta var det omöjligt att slita sig från den lite för korta boken.
Jag fick en känsla av att jag tittade in i Kates huvud, att jag fick höra hennes tankar och vara henne för ett par timmar. Det kändes nästan som att jag inkräktade, som om jag var någonstans jag inte borde vara. Jag fick se mobbning, svek, och allt annat skit en oturlig tonårstjej kan råka ut för, för att i slutet gråta.
Om du fixar att läsa hemskheter, om du tycker om att få veta vissa människors sanning, läs Affektion. Läs den. Du kommer inte att ångra dig, när du väl gett boken en chans.
+ Som att jag var Kate för en dag, kändes otroligt verkligt.
– För kort, inte en bok för alla.
LÄS OCKSÅ: Bryta om - Åsa Anderberg Strollo
/Alice
