Strimmor av hopp - Ruta Sepetys

 Lina är bara femton år när Sovjetunionens hemliga polis en kväll bryter sig in i familjens hus och för bort dem.
 Lina, hennes mamma och lillebror skiljs från sin pappa och tvingas upp i en smutsig tågvagn tillsammans med en stor grupp andra Litauer. Där påbörjas resan mot ett ogästvänligt fånläger i Sibirien, där de måste jobba hårt för en snål matranson.
 Det är svåra år som följer, och endast de utsattas viljestyrka, kärlek och hopp som får familjen att ta sig igenom dagarna. Men är det nog för att de ska överleva?

 I början, när jag läste boken tyckte jag inte om den alls. Den var seg, konstig och ganska långtråkig. Men när jag tog mig en extra titt, och började läsa mer och längre stycken i taget, insåg jag hur bra den faktiskt är och hur viktigt det är att en händelse som den här inte bara glöms bort, något som kan vara enkelt gjort – den hamnar i skuggan av Förintelsen och Andra Världskriget.
 Boken är lättläst och spännande, dock måste jag säga att jag hade svårt för ordvalen på vissa ställen, och de otroligt konstiga liknelserna och metaforerna. Förutom det, är boken en perfekt – lagom gripande, mycket spännande och otroligt intressant – tonårsbok för de som vågar se sanningen i vitögat.
 Det bästa med boken var att allt har varit på riktigt. Jag har svårt att läsa sådana här böcker med tanken på att det har suttit någon (sjuk) människa och fantiserat ihop dessa hemska förhållandena. Men om det har varit på riktigt, om det är en medborgare som tagit på sig ansvaret att skriva ner något såhär viktigt, då är en annan sak. Då kan jag tillåta mig själv att känna medlidande och sorg på ett annat sätt.
 Som slutsats; klarar du böcker som berättar sanningen – hur hemsk och skrämmande den än kan vara – läs boken, den är värd det.
 + Spännande och "lagom gripande". Sann och intressant.
 – Kan vara lite väl hemsk och sann.
/Alice

A dog's purpose - W. Bruce Cameron

 Tänk dig att din hund aldrig riktigt dör. Att han lever flera liv, och kommer ihåg varenda ett. Tänk dig att alla hundar har ett syfte, och att din djurs mening går hand i hand med dig.
 A dog's purpose berättar historien om en hund som föds på nytt, och han bestämmer sig att det måste finnas ett skäl, ett ändamål för honom att uppnå. Tills han gör det, fortsätter han att födas på nytt.

 Herre! Vilken underbart underbar bok! Den var så fin, så rolig, så sorglig, så vacker så .. allt! Otroligt nytänkande, och väldigt fantasifull, men samtidigt realistisk. Redan från början fastnade jag, och jag ville bara läsa mer, mer, mer. Det var näst intill omöjligt att lägga ifrån sig boken, och mot slutet fick jag inte mycket sömn alls. Inte för att den var särskilt spännande, det var den väl inte riktigt, men det gick ändå inte att putta undan tankarna om vad som kommer att hända härnäst.
 Jag tyckte verkligen om Camerons röst och ton: det kändes verkligen som om det var en hund som berättade och känslorna var lätta att tyda (trots att det fanns en del ord som jag inte förstod) och otroligt smittsamma. En annan sak jag tyckte stod ut och gjorde boken speciell var hur Cameron tog upp saker som hänt tidigare i boken mot slutet och knöt ihop boken på ett väldigt skickligt sätt..
 Trots att du kanske inte är en hundmänniska, eller kanske inte den starkaste på engelska: LÄS DEN. Det är värt det. Tro mig, det är värt det.

 + Nytänkande, fin, underbar ..
 - Finns inte på svenska!

LÄS OCKSÅ: Marley och Jag

/Alice

Pojken i randig pyjamas - John Boyne

Året är 1943, andra världskriget är i full gång, men vad vet en nioårig, tysk pojke om det?
När Bruno och hans familj behöver flytta från sitt stora hus i Berlin, förstår han inte alls varför. Där har han ju Karl, Martin och Daniel, sina tre bästa vänner för livet! Och huset som är så stort och fint och har massa vrår att utforska och leka i! Istället flyttar de till ett öde och deprimerande ställe som tydligen heter Allt svisch. De måste flytta p.g.a. pappas jobb, men allt Bruno vet om sin pappas jobb är att han är kommendant och Fürien har stora planer för honom. I början verkar allt tråkigt i Allt svisch men när Bruno efter ett  tag träffar en kille på andra sidan av det stora stängslet, bland de magra människorna i randiga pyjamasar, tänds en gnista hopp i honom. Kanske har han hittat en vän i Allt svisch trots allt.

En sorglig och fin historia om två nioåringar, en välbärgad tysk och en jude i ett koncentrationsläger. Ibland blev jag nästan arg på Bruno för att han inte förstod, men hur skulle han förstå? Och vad?
Ett annorlunda sätt att  se på allt, nazismen, andra världskriget, koncentrationslägren, allt från ett barns perspektiv.
Antagligen avsedd för lite yngre ålder. Kort och lättläst.

+ Hela historien i sig.
-  Egentligen kommer jag inte på något, den hade gärna fått vara längre för min del.

//Felicia

Boktjuven - Markus Zusak

Tyskland 1939. Landet håller andan och döden har aldrig varit mer upptagen, men det ska bli värre.
Liesel är 9 år när hennes bror dör och hon flyttar till fosterfamiljen i Molching. Det är också samma år hon stjäl sin första bok. Tillsammans med sin fosterpappa, som hon snabbt börjar älska och tänka som sin egen far, lär hon sig läsa, och blir kär i orden. Tillsammans med sin bästa kompis Rudy Steiner stjäl hon fler böcker. Liesel lever ett fattigt, men inte helt olyckligt liv. När hon är äldre, och mycket har hänt; Tyskland har bombats, hon har gömt en jude i sin källare m.m, skriver hon ner allt i sin egen bok, både lyckliga och olyckliga minnen, som till sist ska rädda hennes eget liv.

En fantastisk bok, absolut en av de bästa jag läst! Innehåller vänskap, kärlek, sorg, och allt som behövs för ett mästerverk. Boken var ju inte olidligt spännande, men inte heller så att man tröttnade. Jag älskar att läsa böcker som utspelar sig i andra tider, och den här är förstås inte ett undantag. Väldigt intressant att bokens berättare är döden själv! Både kul och nytänkande.
En väldigt bra bok som jag absolut vill rekommendera!
+ Har allt en bra bok ska ha!
-Kan inte komma på något alls!

/Felicia

Ingen sommar utan dig - Jenny Han

 Så länge Belly kan minnas har hon tillbringat somrarna i huset vid havet tillsammans med bröderna Conrad och Jeremiah. Men i år blir det inte så.
 Förra sommaren hände något mellan Belly och Conrad, något som sedan förstörde allt.
 Belly är djupt sårad, men när Conrad plötsligt försvinner är hon och Jeremiah de enda som kan hitta honom. Och till slut kan allt bara ställas till rätta där det en gång började - vid havet.

 Jag har varit så sjukt förväntansfull inför uppföljaren till min stora favorit Sommaren jag blev vacker. Jag kunde knappt bärga mig när den kom hem, jag ville slänga boken jag höll på med i väggen för att få läsa denna så fort som möjligt. Och jag blev absolut inte besviken! Trots att handlingen inte är den gladaste gör den mig lycklig och varm. Den andas sommar och sol, och jag kan nästan höra havet brusa i öronen.
 Dock saknade jag lite personbeskrivningar, visst, man ska väl få sig en egen uppfattning om hur karaktärerna ser ut, men det skulle vara enklare om man fick höra ögonfärg, hårlängd, hårfärg och sådant grundläggande, så att man sedan kunde utveckla sin egen bild. Själv såg jag inget framför mig...
 Det är, trots det, en fantastisk kärlekshistoria, som är värd alla priser som finns! Den är så underbart mysig, somrig och fin...
 + Mysig, fin, andas sommar och sol...
 - Saknar personbeskrivningar.

/Alice

LÄS OCKSÅ: Sommaren jag blev vacker

Sanningen om Alice - Rebecca James

 På en fest blev Katherines lillasyster brutalt mördad. Full av sorg och skuldkänslor flyr hon från sina sörjande föräldrar till sin moster Vivien i Sydney. Där börjar hon i skolan och träffar en ny vän, Alice.
 Hon känner att hon kan leva igen, och blir lyckligare än hon varit på länge. Alice är urgullig och väldigt mån om att veta allt om Katherines förflutna. Men snart visar det sig att det finns ett skäl till varför Alice vill veta allt. Sanningen om Alice är mer skrämmande än Katherine någonsin skulle kunna gissa.

 Så, detta skulle vara en "gastkramande thriller"? Under hela läsningen väntade jag på att en enorm vändning skulle ske, och att det skulle bli läskigt. Men det kom aldrig. Visst, vissa delar var jag lite skrämd, men det var för att jag väntade på att det skulle bli värre.
 Också sättet den var skriven var väldigt jobbigt. I början växlade kapitlen mellan tre olika tider, regelbundet. Och det var ju okej, bara lagom förvirrande, men när mönstrets bröts och det var samma tid i fyra kapitel, och sedan en annan tid i det femte kapitlet, då blev det jobbigt. Jag var tvungen att gå tillbaka i boken och kolla vad som hänt i den tiden, för att sedan läsa kapitlet och gå tillbaka dit när det hoppade till samma tid ...
 En annan sak som jag inte tyckte om var slutet. Alla thriller-böcker jag läst har slutat öppet, och visst, då klagade jag på det, men nu kändes det plågsamt att läsa de sista tre kapitlen, när Sanningen om Alice var avslöjad och mycket hade hänt. Eftersom att de sista kapitlen inte gjorde någon skillnad i storyn, kändes det sjukt onödigt.
 Innan jag blir positiv om boken måste jag också kritisera dess namn. Originaltiteln är Beautiful Malice, och malice är engelska för skadeglädje, illvilja, ondska, och då passar namnet mycket bättre.
 Okej, nu ska jag hitta något positivt... Handlingen, kan ju vara bra, om inte tidshoppen varit som dom var, skulle den nog varit väldigt bra. Och karaktärerna var också bra, dom var väldigt bra beskrivna och olika.
 + Handlingen (utan tidshopp), karaktärerna
 - Tidshoppen, namnet, slutet

/Alice

Cirkeln - Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

 Höstterminen har precis börjat i Engelsfors gymnasium när en kille hittas död på skoltoaletten. Alla tänker att det är ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.
 En mystisk natt när månen färgas röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De har inget gemensamt, de vet inte hur de kom dit eller varför de är där.
 Men en sak vet de säkert: Utan varandra kommer de inte överleva.

 Jag hade planerat att läsa boken långt innan den kom ut, men jag kunde ändå inte förstå varför det var sådan uppståndelse kring den. Men nu förstår jag. Den var helt magiskt bra och allmänt fantastisk. Att det bara tog mig 3 dagar att läsa ut 530 sidor är ett väldigt bra tecken.
 Allt var helt perfekt: karaktärerna, kontrasterna mellan de olika och främst HANDLINGEN. Jag brukar inte vara väldigt svag för fantasy-böcker, men efter Cirkeln har jag verkligen ändrat uppfattning! Den var så verklig, trots att den inte var det ... Det faktum att det utspelar sig i en liten stad mitt ute i ingenstans höjer verklighetsfaktorn ett snäpp. Skulle det vara någon annan författare skulle den definitivt utspela sig i Stockholm, eller någon annan stor stad i världen.
 Jag gillade hur de beskrev de olika karaktärerna, och hur de inte alltid skapade sina karaktärer efter fördomar. Jag vågar inte ta något exempel, vill inte förstöra för er när ni läser boken. Här finns inget om. Ni ska läsa boken någon gång under er livstid, annars kommer ni att missa något!
 + Karaktärerna, kontrasterna, att den aldrig var tråkig ...
 - Måste vänta tills fortsättningen kommer .

/Alice

Om jag stannar - Gayle Forman

I en bilolycka förlorar Mia, 17 år, hela sin familj. Alla dör, själv hamnar hon i något slags mellanläge, hon är inte död, men hon är utanför sin kropp, som något slags spöke. Hon följer med när hennes kropp förflyttas till ett nytt sjukhus och ser på när hennes kropp behandlas och får besök av släkt och vänner. I ett dygn får vi följa med henne och höra hur hon återberättar händelser från sitt liv.
När hon inser att hon själv måste välja ställs hon inför ett stort dilemma; ska hon stanna och leva sitt liv utan sin familj? eller ska hon somna in och lämna resten sörjande bakom sig?

Wow... En riktigt, riktigt bra bok som jag inte kunde sluta läsa. Den påminner mycket om Flickan från ovan, som jag också tyckte om väldigt mycket. Jag tröttnade inte en enda sekund och i mina småpauser ville jag bara fortsätta läsa. Ibland var jag nära gråten och mina ögon fylldes med tårar, men förvånansvärt var boken också rolig i sina stunder. Verkligen läsvärd!

+ Blandade känslor, musik, relationerna.
-  Den var kort, det kan också vara positivt men det var tråkigt att den tog slut.

//Felicia

Här ligger jag och blöder - Jenny Jägerfeld

 ››Klockan var kvart i ett torsdagen den tolfte april, dagen före den internationellt inbillade otursdagen, och jag hade just råkat såga av toppen av min vänstra tumme med en elektrisk sticksåg‹‹
 17-åriga Maja skulle aldrig skada sig själv, inte avsiktligt, som alla tror. Bara för att man råkat såga av sin tumspets betyder väl inte det något? Alla oroar sig över Majas inbillade depression, förutom Majas mamma. Det är snarare Maja som oroar sig över henne.
 På en fest träffar Maja superverbala Justin, en bilmekaniker i rosa byxor på tjugo år, som får henne att glömma allt om avsågade tummar och frånvarande mammor. Men så läser Maja ett mejl som inte är till henne, ett mejl som gör ondare än alla sticksågar i världen.

 Jag måste börja med avslöja att jag redan tipsat tre personer om boken, innan jag ens läst klart den. Och när jag läst klart den, så tjatade jag på samma personer igen. Det är verkligen en galet bra bok, på alla sätt. Den är sjukt rolig, men också så himla sorglig, samtidigt.
 Den brutala början, Maja sågar av sin tumme, följs av olyckor efter olyckor. Utan att man tröttnar en enda gång ...! Alla dessa bisarra och asroliga olyckor och misstag, går hand i hand med förvirring och sorg. Bokens förvirring smittar verkligen, ena sekunden är man glad och småfnittrar, för att nästa sida bli gråtfärdig och ledsen.
 Boken sticker ut från andra böcker med hjälp av språket. Jenny är verkligen begåvad, hon använder ord som jag aldrig hört förut. det gjorde boken lite svår att förstå, ibland, men om man orkar kan man ju alltid slå upp orden. Jag slog inte upp något ord, frågade pappa om ett, men annars klarade jag mig bra utan. Det var inte så att man inte förstod utan att kunna alla konstiga, avancerade ord hon använde.
 Här ligger jag och blöder passar nog inte så bra för killar, den kändes ganska tjejig, men inte heller för folk yngre än mig, och jag är 14.
 + Sjukt rolig och väldigt sorglig, samtidigt. Snyggt skrivna konversationer, bra beskrivningar, aldrig tråkig eller jobbig att läsa.
 - Väldigt avancerat språk.

/Alice

Skuggan från norr - Philip Pullman

(uppföljaren till Rubinen i dimman, om du också kan läsa om här på bloggen)

London år 1878. När en av Sally Lockharts kunder förlorat alla sina aktiepengar blir Sally funderasam och hon lovar att hon ska fixa tillbaks alla kundens pengar. Och när hennes vänner och kompanjoner på Garlands detektivbyrå dras in i ett spel på liv och död börjar de lägga ihop pusselbitarna. De ser att deras fall hänger ihop, men vet inte hur. Det enda de vet är att det grundar på något den svenske affärsmannen Axel Bellman gjort, och det är inget bra.

Boken är både spännande och sorglig och, precis som förra, faktarik. Men den innehåller många namn, platser och berättelser vilket gör att man blir förvirrad och inte förstår hur saker och ting hänger ihop. Det var antagligen därför jag tyckte att den var tråkig att läsa i början men när jag sedan läst ett tag blev den bra. Philip, författaren, är duktig på att skriva och man undrar hur kan kan veta så mycket, intressant att läsa.

+ i slutet av boken ville jag inte sluta läsa den, både spännande och sorgligt. Funkar lika bra för killar som för tjejer!
- kändes tråkig i början, jag blev bara förvirrad.

//Felicia

Det fattas en tärning - Johanna Tydell

Puck hade ett ganska perfekt liv: en gosedjursring i rummet i radhuset, två guldfiskar, en bästis som hette Lollo, en bra mamma och en rolig pappa som hon älskade över allt annat. Då var Puck 11, nu är hon 16 och gör allt för att inte tappa kontrollen. Hennes pappa har lämnat henne och hon har bara en vän, Emanuel. De hänger och går på fester tillsammans. Puck har aldrig haft en pojkvän, men när hon möter Micke, sångaren i bandet som spelar på festen, ska den delen av hennes liv bli historia. Hoppas hon.

När jag började läsa Det fattas en tärning, tyckte jag den var ganska konstig. Vartannat kapitel är hon 11 och vartannat är hon 16, så det blev också lite förvirrelse, även om man hängde med i åldersbytningen.
Sedan kom jag in i boken och märkte att den var riktigt bra. Först tyckte jag att Johanna hade skrivit allt så konstigt, men ändrade sedan uppfattning om det också då jag insåg att det passade tonåringar väldigt bra. De sista 100 sidorna sträckläste jag och slutet var riktigt bra, även om det var ganska typiskt. Ser fram emot att läsa fler av Johanna Tydells böcker!

+ En bra tonårsbok helt enkelt. Skriven i Jag-form, vilket är bra eftersom jag tror att många då kan känna igen sig väl i den på många ställen.
- Tog ganska lång tid att komma in i den och tycka den var riktigt bra.

//Felicia

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig - Christina Wahldén

Ombeni har flytt från kriget i Kongo till Sverige. Hon har bevittnat fruktansvärt våld i sitt hemland, bilden som ständigt finns på hennes näthinna. Hon bor i norra Sverige, i en egen lägenhet, hon går på gymnasiet trots att hon är äldre än alla andra, och ingen förstår vad hon varit med om - hennes tidigare stora familj är till stora delar utplånad, och hon vet inte om hennes systrar fortfarande är i liv.
Nätterna är värst, varje natt drömmer hon om allt det hemska, om våldtäkterna, om de döda. Hon vill glömma allt, men samtidigt är hon rädd för att glömma hur familjen såg ut.

Oj, den var gripande. Den var hemsk och vacker och sorglig och lycklig och fin. Jag älskar böcker med "hopp" i tiden, det gjorde boken enkel, trots att den var så tung. Den var endast 160 sidor, med ganska lite text, trots detta hann man bli fast, gripen, glad och ledsen.
 Det bästa med boken var att den tog upp ett så stort, omtalat ämne, ur Ombenis - hon som blivit utsatt för våldets - synvinkel. Hon tog upp hur svårt det kan vara att glömma, hur det kan vara att komma in i ett land genom att fly, hur tacksam man kan vara för att man faktiskt får komma in. En jättebra bok, med mycket handling på lite text, som Jimmie Åkesson borde läsa. (ha. ha.)
+Att den tog upp sådana stora ämnen ur den utsattas synvinkel. Att det var så mycket handling på så lite text, så att personer som inte gillar att läsa så mycket orkar läsa.
- Hemsk. Men det kan ju vara positivt också ..

/Alice

Sommaren jag blev vacker - Jenny Han

Belly mäter sitt liv i antalet somrar hon levt. För henne är somrarna det viktiga, allt som är spännande, allt som är förtrollande och allt som betyder något händer på sommaren. För henne är vintern bara en transportsträcka tillbaka till sommarhuset vid havet som hon åker till varje sommar. Dit kommer också bröderna Jeremiah och Conrad med sin mamma Susannah, som äger huset. De två familjerna tillbringar hela långa sommaren där, och för Belly existerar inget annat alternativ.
Belly älskar det slitna strandhuset, alla knäppa traditioner och framför allt det faktum att inget har förändrats sedan hon och pojkarna var små. Fram tills nu, för den här sommaren, denna skimrande sommaren, kommer saker att förändras. Redan när Belly kliver ut ur bilen känner hon något konstigt, och när krocken mellan nya aningar och minnen från förr trasslar till relationerna mellan Belly, Conrad och Jeremiah står det klart att de måste acceptera att de är framme vid en plats dit varje sommarstig hittills har lett.

Jag slukade boken som en hamburgare! Jag verkligen älskade den! Oj, oj, oj, det var längesedan jag läste något så bra. Bytet mellan nu- och dåtid gjorde boken mer och mer intressant och mycket enklare att läsa. Jenny Han har verkligen lyckats med allt i boken, verkligen. Alla beskrivningar kändes så verkliga när hon förklarade, allt kändes bra när man läste. Jag har redan tipsat kompisar om den, t.o.m. innan jag läst klart.
Att sätta genre på denna boken känns svårt, eftersom att den har så mycket i sig. Den innehåller väl mest kärlek och sorg, men även annat mysigt. Det ryktas om att detta bara var bok nummer ett i en triologi, hoppas att det är sant.. Detta är en perfekt bok för en regning dag!
+ Den bästa bok jag läst på länge, allt som står ovan :)
- Den tog slut.

/Alice

Innan jag dör - Jenny Downham

Alla ska vi dö, det vet vi. Men sextonåriga Tessa vet det mer än någon annan. Hon har leukemi och bara några månader kvar att leva. Tessa skriver en lista på vad hon vill göra innan hon dör, högst upp på listan står 'jag vill känna en killes tyngd mot min kropp'. Tessas kompis Zoey hjälper henne att förverkliga hennes sista önskningar...

Innan jag dör var en väldigt bra, gripande bok om liv och död, om att ta farväl och acceptera. Boken fick mig att fundera över hur man själv skulle reagera om en nära fick leukemi, den fick en att tänka efter rejält om det mesta. Den innehöll en perfekt blandning av det jag gillar att läsa, sorg, glädje, kärlek, vänskap osv.

Hela boken var väldigt bra och händelserik, det stod inte stilla för länge, men särskilt slutet gjorde mig riktigt berörd. Jag säger bara en sak; läs Innan jag dör av Jenny Downham!

+ Handlingen, Jennys sätt att beskriva var helt underbart.

- Nästan inget!

/Alice

Pucko - Marie-Aude Murail

Vilken perfekt framsida sen!

Pucko säger "aja baja, fult ord" när hans bror Kléber svär. Han säger "jag tycker inte om någon här" när han inte tycker om någon här. Han kan räkna jättesnabbt: 7, 9, 12, B, 1 000, 100. Han leker med Playmobil och tror att det bor små gubbar i "tefelonerna", i väckarklockorna och i rödljusen. Pucko är tre år och 22. Fysiskt är han 22. Pucko har inte bara sin bror, han har en hemlig vän också. Det är herr Kanin, en plyschkanin. Herr Kanin är Puckos vän i vått och torrt. Han hatar också Malicroix, vårdhemmet som Pucko nästan dog av sorg på, och som Puckos pappa vill spärra in honom på igen. Kléber går sista året på gymnasiet; han är väldigt, väldigt modig och väldigt, väldigt trött på att ta hand om Pucko. Inget är lätt i Puckos och Klébers liv. Men den dag då Kléber får för sig att han och Pucko ska dela lägenhet med fyra andra studenter, då, då blir det riktigt komplicerat. 


Oj, oj, oj, oj vilken bra bok! Jag älskade den från första sidan till den sista. Det var en jättebra blandning av vänskap, kärlek, hur det är att ha en sjuk bror, hur det är att vara sjuk och främst om äkta lojalitet till sina närmsta. Jag blev riktigt berörd av hur vänlig Kléber är mot Pucko, och hur hemskt livet kan vara på ett vårdhem.
Detta är en bok som man skrattar och gråter av om vartannat. Det är perfekta övergångar, man får aldrig för mycket av något. Vill du läsa något bra, läs Pucko av Marie-Aude Murail :)


+ Allt!


- Att den var så kort :p


 /Alice

Godnatt Mister Tom - Michelle Mangorian, en klassiker, ett mästerverk, ett konstverk i prosa.

Tillsammans med en mängd andra barn från Londons slumkvarter har den faderlöse Willie flyttats ut på den engelska landsbygden för att komma ifrån riskerna för flyganfall mot London. Av en slump kommer Willie att hamna hos den gamle enstöringen Thomas Oakley. Moderns brev skvallrar om vilket tilltufsat och misshandlat barn Willie är, och hos Mister Tom möter han för första gången i sitt liv vänlighet. Han får äta sig mätt, får kläder och – för första gången i sitt liv – en egen säng. Han möter människor som vill honom väl och får kamrater. Men den lyckliga tillvaron avbryts av att hans mor sänder efter honom. Dagar och veckor går utan att Mister Tom får något livstecken från Willie. Till slut ger den gamle sig iväg till London för att söka efter honom.

Boken är verkligen ett mästerverk, en klassiker som kommer att hålla i alla generationer. Det är inte ofta jag gråter av böcker, det må jag säga.. Jag älskar allt i boken! Det är en underbar blandning av vänskap, sorg, hur det var i England under 2:a världskriget och främst om kärleken till en riktig förälder som inte funnits..

+ Allt! Den fina blandningen av olika viktiga genrer, ordvalen, ALLT verkligen!

- Kan inte komma på ngt..

/Alice