Ombeni har flytt från kriget i Kongo till Sverige. Hon har bevittnat fruktansvärt våld i sitt hemland, bilden som ständigt finns på hennes näthinna. Hon bor i norra Sverige, i en egen lägenhet, hon går på gymnasiet trots att hon är äldre än alla andra, och ingen förstår vad hon varit med om - hennes tidigare stora familj är till stora delar utplånad, och hon vet inte om hennes systrar fortfarande är i liv.Nätterna är värst, varje natt drömmer hon om allt det hemska, om våldtäkterna, om de döda. Hon vill glömma allt, men samtidigt är hon rädd för att glömma hur familjen såg ut.
Oj, den var gripande. Den var hemsk och vacker och sorglig och lycklig och fin. Jag älskar böcker med "hopp" i tiden, det gjorde boken enkel, trots att den var så tung. Den var endast 160 sidor, med ganska lite text, trots detta hann man bli fast, gripen, glad och ledsen.
Det bästa med boken var att den tog upp ett så stort, omtalat ämne, ur Ombenis - hon som blivit utsatt för våldets - synvinkel. Hon tog upp hur svårt det kan vara att glömma, hur det kan vara att komma in i ett land genom att fly, hur tacksam man kan vara för att man faktiskt får komma in. En jättebra bok, med mycket handling på lite text, som Jimmie Åkesson borde läsa. (ha. ha.)
+Att den tog upp sådana stora ämnen ur den utsattas synvinkel. Att det var så mycket handling på så lite text, så att personer som inte gillar att läsa så mycket orkar läsa.
- Hemsk. Men det kan ju vara positivt också ..
/Alice
Jag har läst denna bok o jag säger bara att den ger starka känslor, den var riktigt bra o man får en riktig tanke ställare. Om du inte har läst denna så rekomenderar jag det stort !
SvaraRaderaJag läste oxså den! (samma 11åring...)
SvaraRaderaTyckte du om den då? Kan tänka mig att den är lite svår/hemsk för en 11åring?
SvaraRadera