Pucko - Marie-Aude Murail

Vilken perfekt framsida sen!

Pucko säger "aja baja, fult ord" när hans bror Kléber svär. Han säger "jag tycker inte om någon här" när han inte tycker om någon här. Han kan räkna jättesnabbt: 7, 9, 12, B, 1 000, 100. Han leker med Playmobil och tror att det bor små gubbar i "tefelonerna", i väckarklockorna och i rödljusen. Pucko är tre år och 22. Fysiskt är han 22. Pucko har inte bara sin bror, han har en hemlig vän också. Det är herr Kanin, en plyschkanin. Herr Kanin är Puckos vän i vått och torrt. Han hatar också Malicroix, vårdhemmet som Pucko nästan dog av sorg på, och som Puckos pappa vill spärra in honom på igen. Kléber går sista året på gymnasiet; han är väldigt, väldigt modig och väldigt, väldigt trött på att ta hand om Pucko. Inget är lätt i Puckos och Klébers liv. Men den dag då Kléber får för sig att han och Pucko ska dela lägenhet med fyra andra studenter, då, då blir det riktigt komplicerat. 


Oj, oj, oj, oj vilken bra bok! Jag älskade den från första sidan till den sista. Det var en jättebra blandning av vänskap, kärlek, hur det är att ha en sjuk bror, hur det är att vara sjuk och främst om äkta lojalitet till sina närmsta. Jag blev riktigt berörd av hur vänlig Kléber är mot Pucko, och hur hemskt livet kan vara på ett vårdhem.
Detta är en bok som man skrattar och gråter av om vartannat. Det är perfekta övergångar, man får aldrig för mycket av något. Vill du läsa något bra, läs Pucko av Marie-Aude Murail :)


+ Allt!


- Att den var så kort :p


 /Alice