De som går igen - Marcus Sedgwick

Östeuropa, i början av 1600-talet. Peter och hans far Tomas har aldrig bott kvar på något ställe i en längre tid. Nu när Peter är en ung man slår de sig äntligen ner i närheten av byn Chust, där de jobbar med att hugga ved åt folket i byn. I hela sitt liv har Peter hört historier om De som går igen; människor som reser sig ur graven och tar folks liv (typ av vampyrism), men hans far har alltid sagt åt honom att inte tro på sånt skrock. Men nu, på ett sånt litet och oviktigt ställe som Chust, får han uppleva det på riktigt...

Det första som stod i boken var: Östeuropa, i början av 1600-talet. Då tänkte jag direkt att det här är verkligen inte min typ av bok! Men redan efter första kapitlet kände jag att jag bara ville fortsätta läsa den, istället för att sova, som jag egentligen verkligen behövde göra den kvällen. Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag tyckte om den för under tiden jag läste tänkte jag fortfarande att det här är inte den typen av bok som jag brukar gilla, men det gjorde jag i alla fall! Antagligen är detta för att författaren är väldigt duktig, han fick mig att sträckläsa den (visst, jag läste den när jag var sjuk, men jag kunde ju gjort annat, sett på film t.ex.) Marcus har gjort mycket research på gamla vampyrhistorier, vilket gjorde det lite häftigt, att det var såhär folk trodde för länge sedan.

+ Det gick en röd tråd genom boken, jag gillar när det är eller händer något i början, som man senare i boken får förklaringen till. Om du läser boken kommer du snabbt märka tråden.
- Jag hade velat ha mer förklaringar om hur allt såg ut, även om det kanske inte fanns jättemycket att förklara om det. Det blev lite enformigt ibland.

//Felicia