Lilla Darling. För andra är hon lite bimbo, lite slampig. Festar hårt, ytlig. Men för Jerry är hon så mycket mer. Hon är meningen med hans liv, skälet varför han går upp om morgnarna. Han vet bara inte hur han ska berätta det för henne.Varje morgon målar Jerry en sorgrand runt sina ögon, svart kajal mot det blå. Han är inte bög, som andra tror, han har bara så många svartkänslor i sig att han måste visa det svarta..
Det var självklart att jag skulle läsa boken, så fort jag hört namnet visste jag att det var en bok jag skulle tycka om. Och ja, jag tyckte om den. Men det fanns defekter också.
Den var väldigt bra, men sjukt förutsebar fram till någon gång i mitten. Det var nästan först då jag fastnade på riktigt. Karaktären Jerry var väldigt bra. Trots att det är en kvinnlig författare som skrivit ur en killes perspektiv var den bra. Jag störde mig på det i början, men sedan tänkte jag inte mer på det, och då var det inte jobbigt längre. Antagligen för att Johanna inte skildrat så mycket av Jerrys känslor i boken, för det brukar kännas fel då...
Vad jag inte tyckte så mycket om var konversationerna. Johanna skrev inte vem som sade vad mer än i början, och då var jag tvungen att läsa om konversationerna igen och räkna vem som sade vad..
Men. Ändå: Den var bra, och jag tror tillochmed att en kille skulle kunna tycka att den var bra, eftersom att den är från en killes perspektiv.
+ Bra, killbok ...
- Förutsebar, jobbiga konversationer.
/Alice
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar