Anna d'Arc - Mårten Sandén

 Oskar tillbringar all ledig tid i skolbiblioteket för att slippa bli slagen av sina mobbare. Det enda som får honom att gå till skolan på morgnarna  är Anna struntar i skolans normer.
 När Fredrik, ättling till stans en gång mäktigaste man återvänder till det lilla samhället med sin familj förändras allt. Oskar får för första gången en vän, och en annorlunda värld öppnar sig och rollerna byts i skolan...

 Vad jag först trodde om denna boken var inte vad som stämde. Jag kan inte räkna upp hur många gånger jag gått förbi Anna d'Arc i biblioteket utan att slänga mer än en blick på. Och herregud vad jag ångrar mig.
 Jag trodde att boken skulle vara ganska lik Per Nilssons Anarkai, men nej! Absolut inte; den var jättebra! Full av känslor, som smittades lätt. På många ställen kunde jag känna igen mig, om ens bara lite, och hela jag kände som Mårten beskrev..
 Det var en del av boken som jag däremot har lite blandade känslor om, och det var hur man fick följa olika folk. Det var ju bra, för man förstod bättre vad som hände, men samtidigt var det jobbigt att hålla reda på vem som var i fokus. Vad jag störde mig mest på när det gällde uppdelningen var att man följde studierektor Johannesson en del, och det var bara jobbigt. Helt ärligt så brydde jag mig inte om vad han kände, tyckte eller gjorde på fritiden.
 Men nu, i efterhand, mår jag bra av boken, och det är väl så det ska vara?
 + Handlingen, känslorna
 - Att man fick följa rektorn ...

/Alice