Förgiftade äpplens klubb - Lily Archer

 Vad ska man göra när ens styvmor är världens vitaste brud, som är helt insnöad på yoga, indisk religion och pingviner? Eller om hon är psykopat som inte bryr sig om annat än sin skådespelarkarriär? Eller om hon är gravid och vill att man ska hoppa av skolan för att ta hand om barnen?
 Reena, Alice och Molly är olyckssystrar som finner varandra på internatsskolan de går på med en sak gemensamt - en galen styvmor.
 Tillsammans skapar de gruppen 'De förgiftade äpplena', och de kommer på planer för att få hämnd på de elaka styvmödrarna.

 Visst låter inte texten särskilt lockande, iallafall var det vad jag tänkte, men jag hade hört bra om den och läste den ändå, och det ångrar jag inte. Min åsikt om texten var att den verkade väldigt tjejig och barnslig, men jag skulle inte heller förklarat den bättre själv.
 Okej, den var tjejig. Men i rätt mängd. På något punkt kom jag att tänka att det var så typiskt tjejböcker, åh, det skulle aldrig hända på riktigt (och jag vet att jag inte är ensam om att ha haft den känslan). Men annars var den bara allmänt bra och underhållande.
 Jag gillade sättet Lily hade delat upp kapitlen, att det var olika som berättade varje kapitel, och att man fick läsa samma händelse ur olika personers synvinklar.
 Boken var ganska lättläst, det gick väldigt snabbt att tugga sig igenom 300 sidor. Den var - tro det eller ej - svår att släppa när man väl börjat läsa, och när jag hade 20 sidor kvar kändes det onödigt att läsa resten nästa dag, så det tog snabbt slut.
 Dock hoppas jag absolut inte på en uppföljare, visst var den bra, men det skulle bli uttjatat med en bok till.
 + Tjejig, men inte för tjejig , rolig , glädjespridare
 - Lite typisk ibland ...

/Alice