
Nätterna är värst, varje natt drömmer hon om allt det hemska, om våldtäkterna, om de döda. Hon vill glömma allt, men samtidigt är hon rädd för att glömma hur familjen såg ut.
Oj, den var gripande. Den var hemsk och vacker och sorglig och lycklig och fin. Jag älskar böcker med "hopp" i tiden, det gjorde boken enkel, trots att den var så tung. Den var endast 160 sidor, med ganska lite text, trots detta hann man bli fast, gripen, glad och ledsen.
Det bästa med boken var att den tog upp ett så stort, omtalat ämne, ur Ombenis - hon som blivit utsatt för våldets - synvinkel. Hon tog upp hur svårt det kan vara att glömma, hur det kan vara att komma in i ett land genom att fly, hur tacksam man kan vara för att man faktiskt får komma in. En jättebra bok, med mycket handling på lite text, som Jimmie Åkesson borde läsa. (ha. ha.)
+Att den tog upp sådana stora ämnen ur den utsattas synvinkel. Att det var så mycket handling på så lite text, så att personer som inte gillar att läsa så mycket orkar läsa.
- Hemsk. Men det kan ju vara positivt också ..
/Alice